Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERPENDIKULÄR -dik1ulæ4r l. -ɯl-, l. -ä4r, adj. o. sbst. r. l. f.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-culair (-aire) 1691 (: perpendiculair Linier)—1857. -culer 1729—1853. -culier 1813. -kulär (-c-) 1748 osv.)
Etymologi
[jfr t. perpendikulär; av fr. perpendiculaire; ytterst av lat. perpendicularis (se PERPENDIKULAR)]
I. (i fackspr.) adj.
1) (numera mindre br.) lodrät, vertikal. Polhem Brev 21 (1710). BtFinlNF 38: 122 (c. 1750; adv.). Horizontela och perpendikulära linier. Lilljebjörn Minn. 150 (1874). Östergren (1934). särsk. konsthist. oeg., i uttr. den perpendikulära stilen, om den engelska perpendikularstilen. Eichhorn KonstH 49 (1881). Hahr NordeurRenässArkit. 125 (1927).
2) (numera föga br.) vinkelrät. Swedberg Schibb. 289 (1716). Triewald Förel. 2: 143 (1736). Tvärsöver kommunikationsledning bör antennledning föras så perpendikulärt som möjligt. FFS 1929, s. 1095. särsk. (†) i uttr. perpendikulär attack, anfall som genomfördes med en kolonnartad formering vinkelrät mot fiendens slaglinje (motsatt: ”parallell attack”). Lefrén Förel. 1: 282 (1818).
II. (†) sbst.: lodrät linje. Nordforss (1805). Pfeiffer (1837). särsk. skeppsb. = PERPENDIKEL 2 a; jfr PERPENDIKULAR II slutet. Chapman Skeppsb. 134 (1775). —
Ssgr: (I 2) PERPENDIKULÄR-KASEMATT. bef. kasematt där vederlaget är vinkelrätt mot omfattningsmuren. 2NF 13: 1188 (1910). —
-LINJE. (†)
1) till I 1 (II); om nord-sydlinje på en karta. Rålamb 8: 25 (1691).
2) spelt. till I 1, 2 (II); i schackspel: rutlinje vinkelrät mot fronten. HbiblSällsk. 2: 212 (1839).
3) till I 2: normal. Polhem Invent. 63 (1729).

 

Spalt P 685 band 20, 1952

Webbansvarig