Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLACKMAL l. BLACKMAL, m. l. f.; best. -en; l. PLACKMA l. PLAGMA, f.; best. -an l. i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(blachmal 1788. plachma 1752—1827. plackmal 1775—1800. plagma 1864)
Etymologi
[av t. plachmal, blachmal, sannol. motsvarande fht. blahmāl, plahmāl, niello, av blah, plah, glänsande m. m., o. māl, märke m. m. — Jfr PLACKMÅLNING]
(†) metall. VetAH 1752, s. 257. Plachma kallas den antimonialiska slagg, som fås vid guldets gjutning genom antimonium. Sådan plachma erhålles äfven vid kratsers smältning, och vid hvarjehanda skedningar på torra vägen, bestående af en tung svart slagg, som ännu innehåller någon af svafvel bunden, eller uplöst metall. Rinman (1789). Liedbeck KemTekn. 419 (1864).

 

Spalt P 1000 band 20, 1953

Webbansvarig