| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLURRA plur3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(vard.) falla l. kasta sig i vattnet l. sjön, plumsa i; särsk. dels: gå ner sig (på is), dels (om skepp l. sjöfarande): sjunka till botten (i havet l. sjön), gå under resp. drunkna, dö. Om vår Herre ger mig någon ålderdom och ej låter mig plurra i förväg. Trolle Duvall 2: 205 (1875). När skeppet plurrade, hängde han å jag på hvar sin ända af spiran. Janson Gast. 170 (1902). (Aldrig hade hans mamma) jumpat på isflak, ännu mindre plurrat och fått smörj till efterrätt. Lieberath FriluftP 24 (1921).
Spalt P 1247 band 20, 1953