| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLÅN plå4n, n. (Rothof 254 (1762) osv.) ((†) r. l. f. Wieselgren ÖAtl. 50 (1876)); best. -et; pl. =; förr äv. PLÅNA, r. l. f., anträffat bl. i pl. plånor (Åkerman KemTechn. 2: 537 (1832)).
1) (numera mindre br. utom ss. efterled i ssgr) skiva l. blad som användes att skriva (l. rita l. måla) på o. som är av sådan beskaffenhet att skrift lätt kan utplånas därifrån; förr äv. (i sg. l. pl.) om flera till en bok förenade dylika blad, anteckningsbok; särsk. (förr) om blad av pergament (l. papper l. tyg) som överdragits med en blandning av limvatten o. blyvitt (m. fl. ämnen) samt glättats o. överstrukits med linolja; äv. ss. ämnesnamn; jfr PLÅNBOK 1. De som göra plånet til så kallade plånböcker bruka krita och draglim at dermed styfva pärgamentet eller pappet, hvaraf plånboks bladen tilredas. Rothof 254 (1762). Stryka ut ur plånen. Sjöberg FörslSAOB (1815). (Vid ankomsten till Örebro) slog jag ihop mitt plån och lade ned min krayon, jag ville intet mer anteckna. Almqvist JK 112 (1835). Se himlen är svart som ett plån. Strindberg Fagerv. 96 (1902). Janzon Prop. 3: 77 (1911; om vaxtavla). Skriften (på ett s. k. evighetsblock) utplånas förmedelst ett enkelt utdragande av plånet ur dess fodral. KatalÅhlénHolm 88: 309 (1924). — jfr ANTECKNINGS-, SKRIV-PLÅN. — särsk. (†): (blad försett med) teckning l. ritning. Af den härliga domkyrkan har .. (Henrik Reuterdahl) skaffat sig ”plån” och beskrifning. KyrkohÅ 1907, s. 286 (cit. fr. 1835).
2) (i fackspr.) bakstycke till väggalmanack, bestående av en (vanl. med text l. illustrationer försedd) skiva av papp l. kartong o. d., på vilken det block som innehåller almanacksbladen är fäst. Blockalmanacka, större, å plån i färgtryck. Alm(Ld) 1906, Omsl. s. 3.
4) liten pappersremsa l. träskiva vars yta är överdragen med en massa som är så sammansatt att en tändsticka antändes, om dess tändsats strykes däremot; i sht om sida av tändsticksask, överdragen med sådan massa; äv. (i fackspr.) om själva massan; förr sannol. äv. om sandpapper använt vid tändning av vaxstickor. Tända endast mot lådans plån, äldre inskrift på askar för svenska säkerhetständstickor; jfr språkprovet 1871 nedan. PT 1844, nr 259, s. 4. Om också ej den försäkran, som man så ofta hör, att dessa tändstickor blott tända mot lådans plån, alltid håller streck, så (osv.). TT 1871, s. 303. (Topelius berättar att Runeberg sade:) ”stryk en sticka mot det där plånet”. Topelius gjorde så, och stickan — tog eld. Vasenius Top. 1: 429 (1912; om förh. 1832; avser sannol. sandpapper). De fyllda (tändsticks-)askarna förses slutligen med plån, bestående av en speciell satsmassa. SvSkog. 1224 (1928). — jfr STRYK-, TÄND-PLÅN.
-HÄFTE. (i skildring av ä. förh.) häfte sammansatt av ”plån”; jfr plånbok 1. Topelius Planet. 3: 29 (1889; i skildring av förh. på 1600-talet). —
(4) -MASSA, r. l. f. (i fackspr.) om den massa varmed tändsticksaskarnas sidor o. d. överdragas för att man skall kunna tända tändstickor däremot. TT 1895, M. s. 19. —
-RITNING. (†) ritning (av kartor) på ”plån”; anträffat bl. i uttr. geografisk plånritning. TLär. 1846—47, s. 90 (om skolämne). —
Ssg: plånings-maskin. (i fackspr.) maskin som anbringar plån på tändsticksaskar o. d.; jfr plån-maskin. NDA 1895, nr 97 A, s. 4.
Spalt P 1272 band 20, 1953