Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRALIN prali4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. praline; av fr. praline, efter marskalk Du Plessis-Praslin († 1675), vars kock uppgives vara den förste som tillvärkade konfektyren]
urspr. o. eg. om mandlar l. nötter rostade i en sockermassa; numera vanl. om små konfektbitar som bestå av ett ytterhölje av choklad o. en fyllning av ngt slag (i sht av sjuden sockermassa, frukt, marsipan, likör l. konjak). AHB 92: 27 (1876). BVT 1928, nr 10, s. 59. — jfr CHOKLAD-, LIKÖR-, SPRIT-PRALIN m. fl. — Anm. I HovförtärSthm 1660, Verif. 1 d förekommer benämningen mandel a prahlin, mandelpralin; jfr HovförtärSthm 1660, Verif. 3 b (: mandelprahlin).
Ssgr: PRALIN-BLANDNING. konkret. Mazetticirkulär 1929, s. 7. —
-FABRIK. —
-MASSA, r. l. f. massa varav praliner tillvärkas l. varmed praliner fyllas. Grafström Kond. 308 (1892).

 

Spalt P 1667 band 20, 1954

Webbansvarig