Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRECIPIS pres1ipi4s l. pre1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. PRÆCIPITIUM?, anträffat bl. i pl. -itier.
Ordformer
(pre- 1658 osv. præ- c. 1700—1776. -ice 1658 (: precipicer, pl.)—1898 (: precipicen, sg. best.). -is 1853 osv. -iss 1765 (: precipisser pl.). -cipitier, pl. c. 1700)
Etymologi
[jfr eng. precipice; av fr. précipice, av lat. præcipitium, till præceps, som stupar brant, av præ (se PRE-) o. caput, huvud (se KAPUT, sbst.1)]
(numera knappast br.) bråddjup; brant; avgrund. HSH 6: 149 (1658). Mulåsnor och oxar, som med deras säkra fötter passera de hiskeliga precipicer. Tersmeden Mem. 1: 286 (c. 1780). Adelsköld Dagsv. 1: 88 (1899). LoW (1911). —

 

Spalt P 1682 band 20, 1954

Webbansvarig