Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRUNK pruŋ4k, n. (Salvius BrudGrafskr. 79 (1740, 1757) osv.) l. (mindre br.) r. l. m. (Lucidor (SVS) 219 (1672), Grimberg VärldH 5: 203 (1931: all onödig prunk och ståt)); best. -et, ss. r. l. m. -en.
Ordformer
(förr äv. prunck)
Etymologi
[jfr d. prunk; liksom t. prunk av lt. prunk; jfr äv. mnl. pronc (holl. pronk) samt mlt. prank; av samma rot som PRUNKA]
(i sht i vitter stil) ståt(ande), prål(ande), (utvecklande av) prakt; stoltserande (med ngt); numera i sht i fråga om en överdriven l. skrytsam prakt som glänser o. faller i ögonen; förr äv. allmännare, om överdådighet l. vräkighet i fråga om festarrangemang l. levnadssätt; ngn gg äv. konkretare, om ngt som är (alltför) praktfullt l. vräkigt: grannlåt. Lucidor (SVS) 219 (1672). Detta rumet gaf alla de andra .. ingen ting efter uti prunk. AsiatB 2: 109 (1747). Fåfängt är all verldens prunk. Dalin Vitt. I. 2: 76 (1751). Paradoxflärd och prunk med bländande förslagsmeningar. Atterbom Minnest. 2: 280 (1842). Begravningsfesten blev firad med mycken prunk och prakt. Kilian HembStig. 118 (1927). — jfr SOMMAR-PRUNK. — särsk. i fråga om överdriven utsmyckning (med bilder o. d.) i litterär framställning. Törneros Brev 2: 78 (1826; uppl. 1925). Retorisk prunk. Heidenstam Vad vilja vi? 27 (1914). jfr BILD-, ORD-PRUNK.
Ssgr (jfr prunka ssgr; i sht i vitter stil): PRUNK-FULL. [jfr t. prunkvoll] praktfull; numera företrädesvis: överdrivet praktfull, prålig. Prunkfullt, stolt står parkens berg. Tranér Anakr. 153 (1827, 1833). Lo-Johansson StädAnsikt. 160 (1930). —
-LYSTEN. [jfr t. prunksüchtig] som hyser begär efter (en överdriven) prakt. Almquist VärldH II. 2: 380 (1931). —
-LÖS. [jfr t. prunklos] fri från prunk. Atterbom Minn. 289 (1818). särsk. om litterär framställning. Leopold 5: 74 (1801). Berg SvSkald. 13 (1906).
Avledn.: prunklöshet, r. l. f. (i sht i vitter stil) Östergren (1935).

 

Spalt P 2179 band 20, 1954

Webbansvarig