Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTTEL- put3el~, förr äv. PUDDEL-.
Ordformer
(pudell- 1673 (: Pudell Kramslåda). putel- 1862 (: putelkrämare). puttel- c. 1755—1935 (: Puttelkrämare))
Etymologi
[inlånat från t. dial. i ssgn PUTTEL-KRÄMARE; sannol. av t. dial. (i Livl. o. Estl.) pudel, kont o. d. (se Hupel Idiotikon (1795))]
sannol. urspr. om kont l. påse (för kringförande l. förvaring av handelsvaror) l. bylte av handelsvaror o. d.; i ssgr.
Ssgr (i vissa trakter): PUTTEL-GUBBE. jfr -krämare. Aronson SlumpMyndl. 219 (1922). —
-KONA. (†) kvinnlig ”puttelkrämare”. Weise 1: 82 (1769). —
-KRAMS-LÅDA, f. (†) BoupptSthm 1673, s. 228 b. —
-KRÄMARE. [jfr t. dial. (i Livl. o. Estl.) pudelkrämer (se Hupel Idiotikon (1795)] person som driver handel i liten skala o. med billigt kram o. d., krämare; sannol. urspr. om gårdfarihandlare l. dyl.; numera bl. nedsättande. PudellKrämaren Sahl. Hans Buur ifrån Nörnberg. BoupptSthm 1673, s. 225 a. Som det ej fordras mera till en puttelkrämare än att hugga hål på en vägg och ställa sig derinnanför. VexjöBl. 1839, nr 9, s. 2. SvD(A) 1917, nr 158, s. 11.
Avledn.: puttelkrämeri10104, n. (i vissa trakter) drivande av handel i liten skala o. med billigt kram o. d.; numera bl. nedsättande. Sjöberg SthmHeml. 292 (1844). Berger Därute 59 (1901).

 

Spalt P 2512 band 21, 1955

Webbansvarig