-PYTTA ~pyt2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. dial. pytte, pytter, ljungpipare; sannol. av ljudhärmande urspr.]
(i vissa trakter) om ljungpipare; i ssgn MYR-PYTTA.
Spalt P 2556 band 21, 1955
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se