| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
1) (numera föga br.) motsv. -ropa 1: rop(ande) på ngn; upprop. Ionas Persson i Ekeryd fans vid påropet i sin rätta tid frånvarande. VDAkt. 1790, nr 386; jfr 2. Afzelius Sag. X. 2: 293 (1866). Kom .. hit i morgon bittida kl. 4 och träd fram vid pårop. Högberg Vred. 2: 290 (1906).
2) (ngt ålderdomligt) jur. motsv. -ropa 2: upprop (av rättegångsmål l. rättegångsärende). AktsamlKungsådreinst. 421 (1790). SvD 7/12 1919, Söndagsbil. s. 7.
3) (numera bl. tillf.) till I 52 p; vid auktion: rop varigm ngn bjuder ett pris för det som bortauktioneras, ropat bud. EtnolKällskr. 2: 199 (1824). Efter hvarje .. uppfriskning (med toddy) gingo påropen också friskare (vid auktionen). Carlén Köpm. 2: 322 (1860). —
-ROPA, -ning.
1) (numera föga br.) till I 24 c α: ropa l. kalla på (ngn); särsk.: (med hög röst) kalla på (ngn) l. nämna (ngn) vid namn l. nämna (ngns namn) för att tillkännage att han skall (l. att det är hans tur att) infinna sig l. framträda l. intaga en viss plats l. deltaga i ngt l. stå till svars l. vittna o. d., stundom: uppropa (ngn l. ngns namn); ngn gg äv. allmännare: inkalla (ngn) att vittna, inkalla (ngn ss. vittne); stundom äv. med obj. betecknande fordon o. d.; i sht förr äv. i uttr. påropa ngn vid namn. SColumbus Vitt. 73 (c. 1670). Sedan påroopadess (vid ett vittnesförhör) kyrckioness Sex Männ, och begäradess dherass Nampn. VDAkt. 1686, nr 111. När Torner-Spelet är til ända, måge vagnarne framköra .. efter som de blifva påropade. PH 11: 240 (1777). Tvenne brandvakter, hvilkas namn påropades, företrädde (inför rätta). Blanche Våln. 51 (1847). Sturzen-Becker 1: 132 (1861: påropas vid namn). Hvarje lektion i .. (kristendom börjades) med att syndaren (dvs. en viss elev) påropades och ansattes, tills han hade sina fyra anmärkningar. ÅbSvUndH 59: 19 (c. 1920). Redaktör .. (N. N.), som påropats som vittne av försvarssidan. DN(B) 1953, nr 54, s. 5.
2) [jfr 1] (ngt ålderdomligt) jur. med avs. på rättegångsmål l. rättegångsärende: (med hög röst) tillkännage upptagandet av (mål osv.) till behandling, uppropa; ngn gg äv. allmännare, med avs. på ärende som företages till handläggning i beslutande församling. (Sv.) Påropa .. (t.) aufrufen. SvTyHlex. (1851, 1872); jfr 1. Dalin (1855). Ordföranden (vid landstingsmötet) påropade det uppskjutna ärendet: järnvägsfrågan. GHT 1895, nr 220 B, s. 2. Påropandet av nästa mål. Hellström Storm 309 (1935).
3) [jfr 1] (†) påkalla (se d. o. 6) l. begära (ngt); äv.: påyrka (ngt). Rudbeck Bref 371 (1699). Reformer .. (som äro) påropade af någon politisk vindtbeutel. Livijn 2: 325 (1842). Slöjdföreningen påropar uppmärksamhet för slöjdens .. lifsintressen och behof. MeddSlöjdF 1898, 1: 29.
4) (†) till I 24 c δ α’, i uttr. påropa ngn med (förbannelser o. d.), fara ut i (förbannelser osv.) mot ngn. LejonkDr. 162 (1688).
5) (numera knappast br.) till I 24 c μ: åberopa (ngt); förr äv.: hänvisa till (ngt), särsk. ss. stöd l. källa o. d.; förr äv. refl., i uttr. påropa sig uppå ngt, åberopa sig på ngt. (Ryssarna) påroppade sig uppå skriftl. ordres. HFinlÖ 429 (1715, 1730). Se hvad der (dvs. i kap. 2) talas och påropas. Dahlman Humleg. 77 (1748). Åklagaren .. replikerade att JK-utredningen inte påropats som processmaterial. DN(B) 1953, nr 54, s. 8.
Spalt P 2868 band 21, 1955