Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAN, adj.
Ordformer
(raan 1684. rana, pl. 1672)
Etymologi
[möjl. till sv. dial. rana, växa hastigt, skjuta i vädret; jfr RANT, adj., samt RANT, sbst.1 2]
(†) om djur: mager o. högväxt; äv.: klen, svag. (Renarna äro) icke .. så rana (som hjortar), utan något undersätzigare och gröfre. Landsm. XVII. 3: 50 (1672). (Hästen är) allt för raan och Swagh, för en Gemeen Ryttare. GenMRulla 1684, s. 131.

 

Spalt R 228 band 21, 1956

Webbansvarig