| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAM- ssgr (forts.):
a) ss. benämning (l. i benämning) på tidskrift l. bok o. d. som behandlar förhållanden från den tid då tidskriften osv. utges. Vår samtid. (1850; boktitel). Samtid. En samling uppsatser om sociala spörsmål. (1916; titel). Samtid och framtid. Tidskrift för idépolitik och kultur. (1943; titel).
b) övergående till en sammanfattande beteckning för de människor som leva o. verka vid samma tid som viss(a) nämnd(a) l. av situationen antydd(a) person(er) l. för de människor som leva o. verka i närvarande tid; särsk. i förb. med orden eftervärld l. efterkommande. Jag (dvs. Adolf Fredrik) hyser .. den fulla öfwertygelse, at hwad Jag giordt skal både af samtiden och efterwerlden blifwa gillat. PH 9: 50 (1768). Wallquist EcclSaml. 1—4: 288 (1789: samtid och efterkommande). Christinas stora begåvning, klara förstånd och en bildning, som stod över hennes samtids, hennes frisinne, .. allt gjorde .. (henne) till en av de populäraste, mest beundrade gestalterna i Europa. Lagergren Minn. 8: 275 (1929).
c) (†) konkretare, om fall av samtidighet (se d. o. 1). (En viss författare behandlar sidolinjerna av en ätt tillsammans med huvudätten) för at dymedelst bibehålla synchronismerne eller samtiderne. SvMerc. IV. 1: 338 (1758). jfr: Tabell, Som utvisar någre Slägters Samtid, til uplysning i Wärmelands äldsta Historia. Fernow Värmel. 160 Tab. 1 (1773).
-drama, äv. -dram. 1) drama (se dram, sbst.2 1) med motiv från samtiden. Nordensvan SvTeat. 1: 303 (1917). 2) bildl., om drama (se dram, sbst.2 3) som tilldrar sig i samtiden.
-fotograf. (mera tillf.) bildl., om författare som behandlar motiv från sin samtid. Kihlman NordProf. 247 (1935).
-historia. särsk. 1) på trovärdiga källor grundad framställning av vad som skett i samtiden; äv. om sammanfattningen av all kunskap om vad som skett i samtiden; jfr historia II 1 (slutet). Samtidshistorien visar dock, att (osv.). Östergren (1937). Möjligheterna att skriva militär samtidshistoria. HT 1951, s. 456. 2) vetenskap l. läroämne som har samtidshistoria (i bet. 1) till föremål; jfr historia II 2. Flodström SvFolk 352 (1918). 3) skriftligt arbete i vilket samtidshistoria (i bet. 1) behandlas; jfr historia II 3. Wieselgren Samt. Föret. (1880). 4) vad som tilldragit sig i samtiden, utveckling l. öden som ngn l. ngt genomgått i samtiden; jfr historia II 4. VFl. 1932, s. 43.
-historisk. [delvis till -tids-historia] som sammanhänger med l. har avseende på l. innehåller (l. innebär en skildring av) samtidshistoria (se d. o. 1, 2, 4). 2NF 1: 1084 (1903).
-kritik. 1) kritik (se d. o. 1) som riktar sig mot samtiden. Hedén 5: 338 (1916). 2) samtida kritik (se d. o. 1); särsk. motsv. kritik 1 b. Lamm i 3SAH 50: 138 (1940).
-krönika. krönika som behandlar samtiden. 1) (om ä. förh.) motsv. krönika sbst.1 1. 2NF 12: 818 (1909; om 1600-talsarbete). 2) motsv. krönika, sbst.1 2; äv. om samtida händelser (i viss trakt o. d.) betraktade ss. en samlad helhet. Lundin NSthm 429 (1888; om tidning). Om aftnarna förtäljde min svärmor för mig traktens samtidskrönika. Strindberg Inf. 158 (1897).
-källa. (i sht i fackspr.) källa (se d. o. 2 c) som är samtida med de förhållanden den rör. Hedin Rev. 92 (1879).
-ledamot. (†) samtida person, nu levande person, samtida (se d. o. I 1 d α, II 1). Atterbom PhilH 44 (1835).
-litteratur. 1) litteratur med motiv från samtiden. TSvLärov. 1942, s. 362. 2) litteratur som härrör från samtiden, samtida l. nutida litteratur. BonnierLM 1954, s. 283.
-räkning. (†) till -tid c: beräkning av vilka historiska personer i skilda miljöer som varit samtida. Fernow Värmel. 47 (1773).
-skildring. skildring av samtiden; samtida skildring. AB 1900, nr 36, s. 3 (om roman). Grimberg SvH 181 (1906; om historisk källa).
-släkte. (i vitter stil) om det samtida människosläktet; jfr sam-tid b. Törneros (SVS) 4: 230 (1836).
-tavla. tavla med motiv från samtiden; särsk. bildl., om litterärt alster med sådant motiv. Samtids-taflor, utgifne af Gust(af) Thomée. (1853; titel på tidskrift).
-vittne. vittne som är samtida med de förhållanden som vittnesmålet rör. Franzén Skald. 7: 26 (1840).
-ämne. ämne (för litterär skildring o. d.) som härrör från samtiden. Wetterlund StDikt. 127 (1896, 1901).
Spalt S 902 band 24, 1964