| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SATT sat4, adj.1 -are; n. o. adv. =. Anm. I ä. tid användes äv. (den urspr. i m. sg. hemmahörande) formen satter. Olthoff Plutus 20 (1737; i bet. 1 a). Dähnert (1784; i bet. 1). Weste FörslSAOB (c. 1815; i bet. 1; angivet ss. vard.).
1) om person (l. djur) med tanke på den yttre gestalten l. om ngns kropp o. d.: (som vuxit ut o. blivit) kraftig (l. fyllig) o. mogen (se d. o. 2 a) l. stadig (men minskat i längd), som fått (sin rätta l. lämpliga) rondör l. mognad; äv.: utväxt l. fullväxt; numera nästan bl.: som har en jämförelsevis kortväxt o. kraftig l. grov (l. korpulent) kroppsbyggnad, undersätsig; ofta med tanke på kroppsbyggnad kännetecknad av breda skuldror o. kort hals (stundom äv. utan inbegrepp av kortvuxenhet); äv. dels om kroppsbyggnad o. d.: som utmärkes av sådana egenskaper, dels om kroppsdel (särsk. hals): kort o. kraftig. Dahlman Reddej. 90 (1743; om getter). Utj ungskogen .. har Stockenberg siälf i åhr haft låf at skipa sina fyrbeningar, mot prijs därå som satt waret, Nembln 24 öre srmt för ett satt swijn och proportionaliter för de mindre. ÅgerupArk. Brev 31/12 1753. För et godt öga synes på köttet, at physiquen måste vara mera satt och mogen på dem som bo Söder ut än Norr opp. CAEhrensvärd (SVS) 1: 111 (1782, 1786). Mannen var .. till växten snarare kort än lång, ganska satt med breda axlar, kort hals och temligen stort hufvud. KLilljebjörn Hågk. 44 (1838). Kroppen och lemmarna (på babianerna) äro satta och starka. NF 1: 1392 (1876). NordT 1896, s. 491 (om hals). Falk var av medellängd, men kraftig och satt. Johansson SmedBrukspatr. 34 (1933). — särsk.
a) (†) i uttr. väl satt, ”ordentligt” utväxt o. ”stadgad” i växten, (kort o.) kraftig l. fyllig l. stadig, ”stabil”; om djur äv.: väl utväxt o. kraftig. I mina unga åhr war jag intet så wäl satter, som jag nu sedermera blifwit. Olthoff Plutus 20 (1737; yttrat av en gumma). En god Miölke-kos känne tekn är jämte färgen at hon är wäl satt, långlagd och stor-bukad. HushBibl. 1755, s. 106. En väl satter kropp. Widegren (1788).
b) i utvidgad anv., om sak (l. om föremåls o. d. form): låg (l. kort) samt bred o. kraftig o. d. Lika satta och massiva former företedde ett annat möblemang. MeddSlöjdF 1891, s. 94. Kulturen 1953, s. 50 (om bägare).
2) (†) i fråga om sinnesbeskaffenhet l. uttryck för känsla l. sinnesrörelse o. d.: stadgad, stadig, lugn, stillsam o. d. (En fransk moralist har påtalat teaterns skadliga inflytande) Han tager dem til exempel, som börjat gå på Comoedier, och förut warit af et satt wäsende och dygdiga böjelser. SvMerc. 2: 612 (1757). I Egypten var folkets förundran mera liflig och oåterhållen ..; här (i norra Italien) mera satt och composé. Wallin Bref 181 (1849). Vi (hade) dock blifvit goda vänner, sannolikt derföre att jag hade någonting ”satt” i mitt väsende, som väl hade fallit Gottlieb i smaken. Backman Reuter Lifv. 2: 389 (1870; lt. orig.: wat Gesetztes). — särsk. [jfr motsv. anv. i d., nor. o. t.] i utvidgad anv., om ålder: stadgad l. mogen. Fruntimmer af satt ålder (söker) plats att förestå ett bättre hem. SD 1905, nr 16, s. 10.
3) [jfr 1, 2] (†) om stat: som vunnit stadga o. jämvikt (i ekonomiskt avseende), stabiliserad. Wuxne arbetare vid fabriquerne (utgöra) 9,231, hwilket tal jämwäl kan exprimera afsättningens quantum, såwida i en redan satt stat, hwarje slögde Idkare har så långt utbredt sitt wärk eller antagit arbetare, som afsättningen welat tåla. Hjelt OffRelSvTab. 36 (i handl. fr. 1761).
Spalt S 1238 band 24, 1965