Publicerad 1967 Lämna synpunkter SIMONIT sim1oni4t l. si1m-, l. -ωn-, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Etymologi [jfr mht. simonīte, eng. simonite; till SIMONI l. SIMON, sbst.1] (numera bl. tillf.) = SIMONIST, sbst.1 Nyrén Charakt. 133 (1780). Spalt S 2503 band 25, 1967 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
