Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKANDO- skan1do- l. -dω- l. (i ssgn SKANDO-LAPP) skan3do~ l. -dω~.
Etymologi
[ssgsform bildad till första stavelsen i SKANDINAVIEN]
ss. förled i ssgr: som avser Skandinavien l. skandinaver(na), skandinavisk.
Ssgr: SKANDO-FENNISK -fän4isk l. -fen4-, adj. [senare leden (liksom nylat. fennicus, finsk; jfr fennicism) till lat. fenni, pl., finnar (se finne, sbst.3)] (numera föga br.) fenno-skandisk. 2NF (1917). Därs. 38: 340 (1926). —
-GOTISK1040. (numera föga br.) skandinavisk o. gotisk. Våra skando-gotiska förfäder. AntT 5: 176 (1878). Landsm. 1: 5 (1879; om språkforskning). —
-LAPP30~2. (mera tillf.) skandinavisk lapp (se lapp, sbst.1 1). Ymer 1957, s. 41.

 

Spalt S 3493 band 26, 1970

Webbansvarig