| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKONSMÅL skω3ns~må2l l. 4~1 (sko`nsmål Weste; skónsmå`l Dalin), förr äv. SKONAMÅL l. SKONEMÅL l. SKONESMÅL, n. (OxBr. 12: 175 (1615) osv.) ((†) r. l. m. l. f. PrivSvStäd. 4: 18 (1593), ÅbSvUndH 68—69: 277 (1750)); best. (numera föga br.) -et (Weste FörslSAOB (c. 1815: brukas sällan); jfr Östergren (1939: Nästan endast i obest. sing.)).
1) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. ålderdomligt) motsv. SKONA, v.2 1 a, b, c: skonande, förskoning; lindring (i straff o. d.); skonsamhet; i vissa fall liktydigt med: förbarmande, mildhet, barmhärtighet, nåd, förlåtelse; förr särsk. i fråga om skyldighet att erlägga visst penningbelopp (ss. skatt l. tull l. betalning av skuld o. d., särsk. i sådana uttr. som bedja l. anhålla om skonsmål, giva ngn skonsmål), dels: (partiell l. total) eftergift, dels: uppskov, anstånd; särsk. i sådana uttr. som visa (ngn) skonsmål, visa ngn skonsamhet, behandla ngn skonsamt; förr äv. i uttr. skonsmål för l. på l. uti ngt, förskoning från l. lindring l. skonsamhet med avs. på ngt, befrielse från ngt. 3SthmTb. 2: 200 (1597: på). (Hon lade sig ut för Magnus gm) at bedia .. Erik i Eck om skonemål wtii .. 12 dall(er), som Magnis honom skyldig wahr. VadstÄTb. 443 (1610). Menighetennes Begäran (var), at Konungen wille gifwa sijne Vndersåtare Skonsmåål (med avs. på skattebördan) på någen tijdh. Schroderus Os. III. 2: 112 (1635). (Inför hotande krig är) osz ey annat til råda, än Gud .. prijsa och tacka .. och om lindring och skonsmål för wårt förtiente Syndestraff anropa. PlacatBöned. 17/4 1643, s. 5. Til .. eder begäran om skonsmål på the 2 rdr bygningzhielp, samtyckie Academiæ föreståndare at i för dem aldeles bliffua förskonte och okrafde. UUKonsP 4: 9 (1650). Et krig, der intet skonsmål på någondera sidan war at wänta. Dalin Montesquieu 103 (1755). Med (fullmaktslösens) ärläggande pläga Prästerna gemenligen af (stifts-)Notarien anhålla om skonsmål, till dess de framdeles bättre kunna blifwa försedde med pänningar. Hof Självbiogr. 120 (1769). De, som .. ställt sig i vägen för .. (en viss museiintendent), har det mest varit synd om. .. Något skonsmål har inte visats, det må nu ha gällt lekt eller lärd, riksantikvarie eller överintendent. Fjelner SkMannLd 173 (1935). — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som bevisa l. unna (ngn) skonsmål l. göra l. hava skonsmål (med ngn) l. föröva skonsmål, visa skonsamhet (mot ngn); få skonsmål, få förskoning l. lindring (i straff o. d.) l. nåd o. d.; njuta skonsmål (på ngt), få lindring i l. befrielse från ngt; sitta i skonsmål, åtnjuta förmånen att bli l. vara skonsamt behandlad l. vara befriad från ngt o. d.; skonsmål sker på ngt, det visas skonsamhet l. beviljas befrielse l. lindring med avs. på ngt. Många .. sittia vthi skonsmåhl och lysa, som doch myckna Godz .. besittia. Girs E14 55 (i handl. fr. 1565). Rijksens lägenheter (befinna sig icke) ännu .. (i ett sådant skick) ath ther opå (dvs. med avs. på viss tull) kan skee någen skonsmåll. PrivSvStäd. 4: 18 (1593). Att göre skonemål med de fattige undersåther. RA I. 3: 464 (1594). Huar .. så wore, att någen för fathigdom skuldh alzingen rådh hade, Medh dem skole Fougdterne hafua skonsmåhll. RR 28/6 1604; jfr Widmark Helsingl. 1: 374 (1860). Han (hoppades) få någon skonsmåll på strafett. 3SthmTb. 7: 226 (1613). Generose Domine Cancellarie .. hielper oss fattige prestmän .., at vij kunne niuta något skonssmål på then stoora smörskatt, som nu påbudin är. OxBr. 12: 175 (1615). LReg. 169 (1624: dhem wij .. Skonsmåhl vnne kunne). Spegel Pass. 106 (c. 1680: bewisa skonsmål). Then som befallning fådt öfwer gatuloppens .. wärkställande skall noga tillsee, att .. icke .. något otijdigt skonsmåhl i straffet föröfwas. FörarbSvLag 5: 411 (1714). Lindfors (1824: hafwa med en skonsmål).
b) i uttr. utan skonsmål (i sht förr äv. utan allt l. vidare skonsmål, förr äv. förutan skonsmål), utan att skona ngn l. att skonas, utan förskoning l. skonsamhet l. (någon) eftergift l. förbarmande, utan pardon; obarmhärtigt, skoningslöst; i vissa fall liktydigt med: utan hänsyn till person, obönhörligt, obevekligt. Schroderus Waldt 2 (1616: föruthan skonsmåål). Then förlupne (dvs. den som rymt från sin tjänst) .. skal vthan skoonszmåhl löpa gatuloppet. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 38. Mord, sköfling och brand utöfwades .. på de oskyldiga inbyggarna utan alt skonsmål. Lagerbring 1Hist. 2: 546 (1773). Den som ryckte et enda hår af den sämsta bland mina Soldater, den skulle jag låta hänga, utan skonsmål. Björn Medb. 30 (1789). Ekelund NAllmH II. 2: 37 (1838: utan widare skonsmål). Hölle .. (besättningen på ett fientligt fartyg) sig i det yttersta, skulle den utan skonsmål vräkas öfver bord. Gyllengranat SvSjökr. 1: 155 (1840). Utan skonsmål. Östergren (1939; angivet ss. ålderdomligt o. vittert).
2) (†) motsv. SKONA, v.2 1 d β, i uttr. skonsmål för barkning, om det förhållandet att träd skonas från att barkas l. icke barkas. (Det) tyckes vara nog lätt fattadt, at Träd-ämnet (hos dåliga träd) ej hinner up i värde emot Barken, och at altså ej alla Bark nyttige Träd .. förtjäna skonsmål för Barkning. Zethelius SvarVetA 4 (1767).
3) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) motsv. SKONA, v.2 3: skonande; benägenhet att skona sig l. ngn. Något skonsmål i arbetet hade .. (den fattiga flickan) säkert aldrig vetat av, hon hade väl i stället fått förrätta både mans- och kvinnogöra. Törnblom FolkSpad. 61 (1914).
Spalt S 4615 band 26, 1972