Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROLLE, om sak r. l. m., om person m.
Ordformer
(äv. -å-)
Etymologi
[jfr sv. dial. skrulle, hattskrolla; samhörigt med SKROLLA, sbst.1]
(†) ngt fult l. åbäkigt; åbäke, skrälle; särsk. om person. Skrolle .. (dvs.) styggelig skepelse. Spegel 433 (1712). Hvartill skulle ditt lif gagna mig, gamle skrålle? — skrattade tomten. Topelius Läsn. 6: 150 (1884).

 

Spalt S 4983 band 26, 1973

Webbansvarig