Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKURIGLA l. SKORIGLA, v.
Ordformer
(skorigla 1699. skulregla 1678. skurigla 1769)
Etymologi
[jfr ä. d. skurrigle, lt. schuregeln; av t. schurigeln (ä. t. äv. schulriegeln), ombildning av t. dial. schurgeln, schürgeln, skrapa (med fötterna), leka en lek varvid nötter l. bönor skjutas mot en grop, diminutiv- l. iterativbildning till mht. schurgen, schürgen, schürn, stöta, skjuta, driva, av fht. skurgen, skuregen, stöta, sannol. till skora, skovel, besläktat med SKURA, v.3 — Jfr SKURK, SKÖRA, röra om i eld]
(†) plåga l. trakassera l. skolmästra (ngn). Skulregla en. Columbus Ordesk. 15 (1678; uppl. 1963; i uppräkning av ord som äro brukliga i tal men icke i skrift). Alla hava de (dvs. kamraterna) velat skorigla honom (dvs. en soldat). Wedberg K12Just. 38 (cit. fr. 1699). Ihre (1769).

 

Spalt S 5374 band 27, 1974

Webbansvarig