Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKYNNING ʃyn3iŋ2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) skynning; jfr sv. dial. (Gotl.) skyning, utskuren häst (Ihre DialLex. (1766)); sannol. till p. pf. av SKÄRA, v.; jfr ELidén i GbgHÅ XL. 3: 21 (1934)]
(på Gotl.) ung oxe som är kastrerad men ännu icke inkörd, stut. En Skynning emellan 3 och 4 år, till färgen hwit och rödfläckig (är borta). GotlLT 1852, nr 46, s. 4. LfF 1866, s. 339 (om förh. på Gotl. c. 1815).

 

Spalt S 5612 band 27, 1974

Webbansvarig