Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLUVRA, v.
Ordformer
(slufra)
Etymologi
[sv. dial. sluvra, skvala, sörpla; sannol. av ljudhärmande urspr.; jfr sv. dial. slavra, nyisl. slafra, båda med bet.: pladdra, sladdra]
(†) pladdra, tala slarvigt o. oredigt; jfr SLUBBRA. Schultze Ordb. 4563 (c. 1755).

 

Spalt S 6945 band 28, 1978

Webbansvarig