| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SNÅS snå4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(i fackspr.) på kanna, gräddsnipa, skopa o. d.: framskjutande uppåt öppen (rännformig) mynning; jfr PIP, sbst.1, TUT. Under den framskjutande mynningen (på ett tyskt stenkrus) — snåsen, som hon kallas vid de svenska fabrikerna — är anbragt ett grinande ornamentalt anlete. 1MinnNordM VI. 1: 1 (1884). En från tidigare utställningar välkänd tékanna, i låg, oval form med liten snås, böjt handtag av ben (osv.). SvSlöjdFT 1926, s. 61. Kulturen 1956, s. 66 (på gräddsnipa). Fliköronskittel i mässing och oförtennt karamellskopa med två snåsar. SvD 1972, nr 170, s. 10 (underskrift till bild).
Spalt S 8295 band 28, 1981