Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOMA så4ma, sbst.1, r. l. m.; best. (mera tillf.) -n.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. soma, av sanskr. sṓma-, motsv. avest. haōma- (pers. hōm); till den rot som föreligger i sanskr. sunṓti, pressar ut, o. gr. ὕει, det regnar, sannol. äv. i SUGA o. SUPA]
rel.-hist. om den med mjölk o. kornvatten tillsatta (rusgivande) växtsaft (urspr. från en icke känd växt, senare från asklepiadéerna Sarcostemma viminale (Lin.) R. Br. o. Calotropis gigantea R. Br.), vilken användes i indisk, i sht vedisk religion ss. en rituell odödlighetsdryck i flertalet större offer (i sht i offer till Indra) o. som äv. personifierats ss. en mäktig gud (o. identifierats med månen). NF 2: 1028 (1878). En eller flera gandharva (dvs. ett slags lägre gudomliga varelser) vakta den himmelska odödlighetsdrycken, soman. 3NF 8: 379 (1928). (Guden Indra) älskar den berusande somasaften; redan som barn var han förtrogen med den, och en gång drack han upp hela dammar fulla av soma. Andersson Glasenapp Ind. 67 (1967).
Ssgr (rel.-hist.): SOMA-DRYCK. NF 7: 585 (1883). —
-KULT. Andersson Glasenapp Ind. 67 (1967). —
-OFFER. Ännu i dag förekomma s. k. soma-offer i Indien. NF 15: 70 (1890). —
-PLANTA. NF 2: 1028 (1878). —
-SAFT. 3NF 13: 62 (1930).

 

Spalt S 8774 band 29, 1982

Webbansvarig