Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORP sor4p, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. sorp, surp; jfr fvn. sorp, sopor (nor. dial. sorp, (våta) sopor, surp, sörja, dy); sannol. till en p-utvidgning av stammen i sv. dial. sår, sör (se SORK, sbst.3), som äv. torde föreligga i SORPA, sbst.; i sv. möjl. dock delvis hypersvecism för SÖRP. — Jfr SORPA, v.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SORPA, sbst. 2. Lenæus Delsbo 144 (1736, 1764). Så kalladt sorp af agnar och höfrö, med någon tillsats af mjöl och salt etc. SvLitTidn. 1816, sp. 299. jfr: Hon brukade detta Granrissorp, Höst- och Wåhrtida, när Boskapen sattes i Hus och släptes wall. Dahlman Reddej. 41 (1743).
Ssgr, se sorpa, sbst. ssgr.

 

Spalt S 8951 band 29, 1982

Webbansvarig