| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STORMIG stor3mig2, adj. -are. adv. -T.
Anm. Den gamla ackusativformen stormigan används stundom ännu i folkvisestil i uttr. som på stormigan sjö. Hedborn Minne 156 (1835).
1) motsv. STORM, sbst.1 I 1: kännetecknad l. hemsökt av storm(ar); varunder l. när det är l. var l. råder l. rådde storm l. (ofta) uppträder (uppträdde) stormar. Serenius Ggg 3 a (1734). Vinter kallas här (i Quito) ifrån Dec. till April, och ibland till Jun., då vädret är mera stårmigt och rägnaktigt. Bergman Jordkl. 311 (1766). Våren (i Åbo) har varit kall och stormig. Porthan BrCalonius 378 (1797). Det nuvarande Helsingfors .. omgifves på tre sidor af en stormig hafskust, öfversållad med öar. Topelius Planet. 1: 39 (1889). Under resan, som var stormig, dogo två emigranter och flera djur. Palmgren Johnson SvKolAmer. 61 (1923). (Vännerna) skildes en stormig senhöstkväll i Marseille med båglampornas ljusflackande reflexer över hus och magasin. Ruin SjunknH 116 (1956).
a) om vind: som har karaktären av en storm l. som har stormstyrka; äv. (i vitter stil) liktydigt med: stormande. Winden är stormig och wild. Polyfem II. 43: 4 (1810). Östergren (1947).
b) om hav l. vatten, särsk. liktydigt med: upprörd av storm, som har stormvågor, stormande. Ett stårmigt hav. Schultze Ordb. 4962 (c. 1755). Då hafwet är stormigt, bör fartyget (vid sillfiske med drivgarn) ligga 150—200 famnar från garnsträckan. Ekström AfhFiska 14 (1845). Seglare på stormigt vatten, / vandrare i mörka natten. VLösen 1911, s. 190; jfr Ps. 1937, 522: 2.
2) i mer l. mindre bildl. anv.; jfr STORM, sbst.1 I 2 (o. STORMA 2); särsk. dels (om tidsepok l. samhälle l. ngns liv l. om ngns inre o. d.): fylld l. präglad av storm (se STORM, sbst.1 I 2, I 2 d) l. stormar, dels (i fråga om känsloyttring l. sätt att uppträda l. leva o. d.): störande l. våldsamt livlig l. intensiv l. uppsluppen; otyglad l. ohämmad o. d. Kenner tu icke then buller samma Impatientiam? Så stormigh och otoligh hon är, så gerna wistas hon hoos toligt Folk. Balck Ridd. G 2 b (1599). Midtuti en stormig och skakad verld .. skola dock alltid Religionens budbärare tala om Frid. Lehnberg Pred. 3: 31 (c. 1800). Ej heller har jag hört, att herrar skolkarlar warit särdeles stormiga och bullersamma (på grund av olika uppfattningar i skolfrågor). SKN 1843, s. 228. Mankell Fältsl. 479 (1858; om liv i fält). Fast livets vågor stormigt gå och gå, / skall sångmön blygt blott stå och se därpå? / Nej, sanning, liv i dikten måste kvälla. Levertin (c. 1880) i 3SAH LIV. 2: 17; jfr 1 b. Hur stilla, stilla det blir därinne / för stormigt sinne, / som, syndbetungadt, i ångest skalf! Arbman Ton. 29 (1917). (De gamla sjökaptenerna) trivdes .. med Klingenbaum och med de stormiga sexor han ofta bjöd på. Engström LbSvFolk. 166 (1938). Originell och stormig var hon i sina känslor, vänfast och god som guld. Hoving WiborgBer. 95 (1944). — särsk.
a) om sammankomst o. d.: kännetecknad av häftig l. hetsig l. upprörd diskussion l. ordväxling o. d.; äv. om uppträde l. gräl: hetsig, upprörd. Fastän stormiga uppträden ej saknades (på frälsningsarméns möten i Sthm), gick Herrens sak likväl på ett förunderligt sätt framåt. Stridsropet 1883, nr 1, s. 3. Frihetstidens stormiga riksmöten. Schybergson FinlH 2: 207 (1889). Hans (dvs. A. J. Balfours) åtgärder mot irländska parlamentsledamöter och prester väckte i synnerhet stormiga debatter i underhuset. NF 19: 550 (1895). Inom kort äro alla tre kvinnorna inbegripna i ett stormigt gräl om en man. Larsson Borring Uppr. 58 (1930). DN(A) 3/10 1964, s. 19.
b) (numera bl. mera tillf., i sht i vitter stil) (i fråga) om intensitet, utveckling, fart, tempo o. d.: (kraftfull o.) häftig l. våldsam; stormande. Är ej .. (den av P. H. Ling författade dikten) Gylfes grundvers, oaktadt sin nuwarande större regelbundenhet, för stormig? SvLitTidn. 1815, sp. 238. I hulda Makars hem du (dvs. tiden) glömmer dina vingar, / .. Ej dem i stormig fart till ovisst mål du jagar / Bland lyckans vindkast ut på lifvets ocean. Wallin (SVS) 2: 294 (c. 1830). Wörten (måste) .. omröras, så att den öfwerallt kommer i innerlig beröring med jästen, emedan eljest en för stormig jäsning med ens kan inträda. AHB 26: 20 (1869). Akuta förgiftningar kunna stundom leda till döden på en helt kort stund under synnerligen stormiga symtom. 2NF 9: 426 (1908). Redan nu (1916) härskade såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaden en ytterst livlig, tidtals rentav stormig efterfrågan (på stål). Sanden StålRom. 246 (1929).
c) i fråga om l. med särskild tanke på ljudintryck (jfr STORM, sbst.1 I 2 b): häftigt brusande l. häftig l. stormande. När alla känslor sig i en förena, / En stormig suck, som spränger hvarje band, / Då är det ju musik allena / Som öppnar vägen till ett lugnadt land. Atterbom LÖ 1: 319 (1824); jfr b. Nu hör man de dundrande / Pukor, den ljungande / Fräcka trumpetens stormiga dån. Dens. SDikt. 2: 181 (1838); jfr 3.
3) [jfr motsv. anv. av t. stürmig] motsv. STORM, sbst.1 I (2 o.) 5: krigisk l. stridslysten; äv. dels (ss. epitet till krigsguden Ares l. Mars): rask i kampen l. striden, dels närmande sig bet.: upprorisk l. revolutionär; numera bl. (föga br.) med viss anslutning till STORM, sbst.1 I 6 (, o. STORMA 5, 6). Rom .. / Till Odens glömda thron ett stormigt öga vändt. Leopold 1: 1 (1790, 1814). Denna jäsning hos bönderna (med krav på jordreform) tyckes hafva verkat någon moderation hos de stormiga bland adeln, hvilka ej vilja att andra än de skola agera revolutionärt och (osv.). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 220 (1809). Stormigt vildt flögo Svenskarnes härskri. Almqvist Herm. 163 (1833). Meriones, lik den stormige Ares, / hemtade strax ur tältet en lans. Johansson HomIl. 13: 295 (1848; gr. orig.: ϑοῷ ἀτάλαντος Αρηϊ).
1) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara stormig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Dessa trakters ökända stormighet. NatLiv 2: 404 (1930).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara stormig; äv. konkretare, om stormigt uppträdande l. dyl. Det är .. genom de politiska ränkernas historia hr Alquier vunnit sitt rykte att vara verksam men ända till stormighet; slug men ända till intriger; slipad men ända till förställning. Ahnfelt KröntRiv. 1: 330 (1887). (Man försökte) hala ögruppen (dvs. Åland) västvart och förtöja den vid svenska kusten. Nåja, efter många stormigheter med utländska besiktningsmän ombord misslyckades manövern. Hemmer Morgongåv. 125 (1934). Den geniala ändamålslösheten .. var den nordiska människans grunddrag, då hon trots all ungdomens vilda stormighet uppträdde historiskt skapande i Västerlandet. Hildebrand KristnPersp. 193 (1935).
Spalt S 12455 band 31, 1991