Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUNT stun4t l. med mer l. mindre genuint eng. uttal, n. (i bet. 1); best. -et; pl. =.
Etymologi
[av amerik. eng. stunt, föreskriven uppgift i idrottstävling, svår uppgift vars utförande ngn åtagit sig till följd av utmaning, prestation, uppseendeväckande gm den därigm demonstrerade skickligheten l. styrkan o. d., bragd; handling l. verksamhet avsedd att väcka uppmärksamhet l. skänka ryktbarhet; urspr. amerikansk collegeslang; av ovisst urspr.]
1) [i sv. åtminstone delvis att uppfatta ss. utlöst ur STUNT-MAN] i filmroll ingående scen l. moment som utförs av en ersättare (stuntman) på grund av den fara scenen osv. utsätter rollinnehavaren för l. de krav på speciella, i sht akrobatiska färdigheter som den ställer; i sht ss. förled i ssgn STUNT-MAN. Visst är många av ”stunten” farliga. Arbetet(R) 28/6 1984, s. 16. Varje stunt utförs alltid för första gången. Charter 1986—87, nr 1, s. 129.
2) om handling l. verksamhet avsedd att väcka uppmärksamhet l. skänka ryktbarhet; ss. förled i ssgn STUNT-JOURNALISTIK.
3) [av eng. stunt, möjl. utlöst ur uttr. stunt flying, flygning i stuntklassen, stunt] sport. i fråga om modellflygplan styrda med lina: tävlingsgren bestående i precisionsflygning efter föreskrivet program innefattande ett visst antal manövrer l. figurer (ss. start från marken, runda o. fyrkantiga loopingar, åttor o. landning). Precisionsflygning lockar många och klassen kallas Stunt. ÖgCorr. 16/11 1966, s. 8. Linflygets världsmästerskap hölls .. utanför Liverpool. Från Sverige deltog fulla lag i team-racing och combat och i speed och stunt sändes våra individuellt bästa. Idrottsboken 1979, s. 152.
Ssgr: (3) STUNT-FLYGARE. sport. (mans)person som med modellflygplan ägnar sig åt stunt. ÖgCorr. 16/11 1966, s. 8. —
(2) -JOURNALISTIK (tillf.) journalistik inriktad på att väcka uppmärksamhet kring l. skänka ryktbarhet åt dess utövare. (Elgström o.) Runnquist SvMordb. 122 (1957). —
(3) -KLASS. sport. klass (se d. o. 5, 6) av tävlande omfattande dem som tävlar i stunt. Idrottsboken 1979, s. 152. —
(1) -KVINNA. (mera tillf.) kvinna som utför stunt, stuntman av kvinnligt kön. GbgP 15/7 1984, s. 11. —
(1) -MAN -man2 l. med mer l. mindre genuint eng. uttal. Anm. I pl. förekommer stundom äv. den eng. formen -men.
1) (mans)person som vid filminspelning o. d. ersätter ordinarie rollinnehavare i scen(er) där rollen utsätter innehavaren för fara l. ställer krav på speciella, i sht akrobatiska färdigheter; äv. allmännare, utan särskild tanke på filminspelning, om (mans)person som tillhör(t) professionell kategori av sådana personer. En stuntman rycker in. Östergren Ant. 20/12 1939. Han hade varit .. stuntman i vilda västernfilmer i Hollywood. Gustaf-Janson Myl. 160 (1965). Stuntmannen Jean Tomitch drunknade när han på söndagskvällen följde sin bil till botten i ett försök att slå världsrekordet i höga hopp för bilar. SvD 12/8 1969, s. 11.
2) i mer l. mindre bildl. l. förbleknad anv. av 1: (mer l. mindre porträttlik) ersättare för annan person vid farlig l. besvärlig uppgift; i förh. till annan person mer l. mindre porträttlik person. Elektrikern och jag fick order att klättra upp (i masten) och försöka laga .. (nödbelysningen). Och eftersom min stuntman var hemma, så kunde jag inte neka. ÖgCorr. 30/10 1969, s. 14. Världen är full av dubbelgångare och stuntmän. SvD 7/6 1975, s. 8.
Avledn.: STUNTA, v.1 -ning. till 1: utföra stunt, vara verksam ss. stuntman l. stuntkvinna. Så var det någon som frågade om jag (dvs. en kvinnlig statist vid filminspelningar) inte kunde lära mig att stunta, och det tyckte jag lät som en kul idé. GbgP 15/7 1984, s. 11.

 

Spalt S 13297 band 31, 1993

Webbansvarig