Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄVA stä3va2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[till stäver, pl. av STAV, sbst.2, l. till STÄV, sbst.2]
(numera bl. tillf.) foga samman stäver till kärl o. d.; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Öskar brukas av två typer. Den ena en stävad, nästan triangulär bytta, vars ena förlängda stav bildar ett handtag. Hasslöf SvVästkustf. 328 (1949).
Särsk. förb. (numera bl. tillf.): STÄVA IHOP10 04, äv. HOP4. sätta ihop träkärl av olika slag gm att foga samman stäver. Karlfeldt FridVis. 65 (1898). På gårdsplanen satt en gammal man och stävade ihop ett vinfat. Hornborg Loew. 74 (1928).

 

Spalt S 14181 band 32, 1997

Webbansvarig