Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVEBER sve4ber, äv. SVEVER sve4ver, m.//ig., pl.
Ordformer
(sveb- (su-) 1918 osv. svev- (su-, sw-, -w-) 1680 osv.)
Etymologi
[liksom eng. sueves av lat. suevi, suebi (jfr t. landskapsnamnet Schwaben, mlat. Suebia, Svebien) med en grundbet.: de egna l. de (gm blodsband) förenade, de besläktade; sannol. rotbesläktat med SIG, pron., SVEAR]
hist. om (grupp av) germanfolk vid tiden för Kristi födelse bosatt(a) i Centraleuropa öster om Rhen. Brask Pufendorf Hist. 36 (1680). (Cæsar) berättar .. om sveverna, i västra delen af det nuvarande Tyskland, att de icke tilläto köpmännen införa vin i landet. SvH 1: 144 (1903). Sveberna voro västgermaner .. och bodde i det inre af nuv. Tyskland. 2NF 27: 890 (1918). Sveberna behärskade på 450-talet huvuddelen av Iberiska halvön men besegrades 456 av visigoterna. NE 17: 464 (1995).
Avledn.(hist.): SVEBISK, adj.2, äv. SVEVISK, adj. Rydberg KultFörel. 1: 13 (1884: sveviska oceanen; om Östersjön). Rig 1937, s. 49 (om stammar).

 

Spalt S 14982 band 32, 1999

Webbansvarig