Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYFTA syf3ta2, v.2 -ade (VRP 6 ⁄ 12 1732 (: syfftat, p. pf.) osv.) ((†) sup. syfft LykkoPris C 3 a (1689; rättat efter hskr.)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(syft- (-fft-) 1689 osv. söft- 1680 (: söftades bort)—c. 1730)
Etymologi
[fsv. sypta, rycka, motsv. fvn. svipta, kasta, beröva, rycka samman, sypta, beröva, nor. nn. svifte, syfte, hålla i svängande rörelse, svänga, rensa säd gm skakning; jfr äv. sv. dial. syfta, fukta; formen med y beror på ljudlagsenlig utveckling av i framför v; i avljudsförh. till SVEPA, v.1 — Jfr SVIFTA, v.1, SYFT, SYFTE, sbst.2]
1) (†) kasta l. slunga (ngt); särsk. dels i fråga om att rensa säd gm skakning l. gm kastning (se KASTA, v. I 1 e α), dels i den särsk. förb. SYFTA BORT; äv. bildl., i uttr. syfta ngt i ngns hals, kasta ngt i halsen på ngn (se HALS 3 h). En wäldig Wapn-Blixt ha stora Orden syfft, / I deras egen Hals, såm mot åsz hafwa yfft. LykkoPris C 3 a (1689; rättat efter hskr.). När (fodergräs)fröen äro väl uttröskade, syftas och sållas de till den möjligaste renhet. EconA 1807, nov. s. 74. Därs. s. 80.
2) rycka (se RYCKA, v.1 5); i den särsk. förb. SYFTA UPP.
3) (förr) (under omröring) tillsätta (mindre mängd) vatten till (malt l. korn som är under mäskning) o. på så sätt genomfukta (o. mjukgöra) det; äv. allmännare: genomfukta l. blöta (ngt). Man måste syffta Meskningen. Rålamb 13: 75 (1690). Maltet lägges i karet, och med litet watn wäl och jämt befuchtas, som här hos osz kallas, Syfta, söfta, el. sötgiöra. Broman Glys. 3: 122 (c. 1730). Syfta kallas det, när man slår kalt watn på maltet i karet, och rör wäl om med hwart annat. Dahlman Reddej. 149 (1743). Syfta korn til mälta. Lind (1749). Maltet syftas om aftonen så tiockt som til öhl. HushBibl. 1757, s. 237. Sädesbränvin .. Om qvantiteten af vattnet till mäskningen är man icke ense, men man använder vanligen 2 gånger så mycket till afhettningen, som åtgått till genomblötningen eller syftningen. Åkerman KemTechn. 2: 471 (1832). När maltet hemkom tömdes det i ett kar .. När detta var gjordt, syftades maltet, d. v. s. Anna fick med händerna väl arbeta igenom det, under det modren påhällde litet vatten då och då, till dess allt var fuktadt. De Frese Hemsyssl. 36 (1869). Syfta, v. (dvs.) Vattenspritsning på nymalet färgträ, särskilt blåholts. Sahlin SkånFärg. 211 (1928). Bresiljan överöstes (vid ä. tids kulörfärgning) med vatten, syftades, för att färgen skulle lakas ur fortare. HantvSv. 115 (1996). — jfr IN-, TILL-SYFTA.
Särsk. förb.(†): SYFTA BORT. till 1: kasta bort (ngt). VDAkt. 1680, nr 349. —
SYFTA UPP. [fsv. syfta up, rycka upp] till 2: eg.: rycka upp (segel), med ett ryck draga upp (segel). (Sv.) Syfta up de eller de seglen (säger den som står til roders när nogot segel hindrar utsikten) (eng.) Duck up the clewlines of the sails. Serenius 283 (1741).
Ssg, se syft ssg.

 

Spalt S 15510 band 33, 2000

Webbansvarig