| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYRINX sy4riŋks, r.; best. -en; pl. -ar.
1) i sht mus. om ett i olika musikkulturer över hela världen förekommande blåsinstrument bestående av ett varierande antal olikstämda rör l. flöjtpipor fästade intill varandra, vanl. ordnade efter storlek o. stämning till en skala, o. utan munstycke o. tonhål, panflöjt; äv. bildl.; jfr PANPIPA. Cook 2Resa 132 (1783). Syrinx .. (dvs.) Pans pipa, som bär namnet efter najaden Syrinx, som blef förwandlad till den wasz, hwaraf Pan skar sin pipa. Pfeiffer (1837). Panflöjt. Panpipa. Urgammalt blåsinstrument, bestående af 7 små, af olika storlek, tätt sammanfogade och efter scalans toner ordnade vassrör. Kallades äfven Syrinx. Höijer 349 (1864). Klangen i .. (Lucidors) elegiska sånger till mör med främmande, idylliska namn är ett genljud från tidens stora samfällda syrinx och ett eko ur många ”Poetische Wälder”. EAKarlfeldt i 3SAH 24: 99 (1909). Pan är ej död! Han spelar denna timma / sin syrinx under furorna i nord. Fallström FontSjung. 109 (1912). SAOL (1986).
2) zool. om ljudalstrande organ hos fåglar, beläget vid föreningspunkten mellan luftstrupen o. bronkerna. 2NF 9: 181 (1908). (Fåglar) åstadkommer .. sina läten medelst ett slags ”nedre struphuvud”, syrinx, beläget där luftröret förgrenar sig. ÖgCorr. 15 ⁄ 7 1971, s. 6. Tättingarna har .. en mer välutvecklad syrinx, dvs ljudapparat, än andra fåglar. ForsknFramst. 1986, nr 5, s. 12.
-SPEL. Vän Lykidas, alla berätta / att du i syrinxspel är den allra förnämste bland herrar / och bland mejare med. Lagerlöf Theokr. 45 (1884). —
Spalt S 15733 band 33, 2000