| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄNDNINGABUD sänd3niŋabɯ2d, förr äv. SÄNDNINGEBUD l. SÄNDNINGABÅD, n., i bet. 2 m.//ig. (SthmSkotteb. 3: 224 (1521) osv.) ((†) m. (om person) Rudbeck Atl. 3: 210 (1698: en Walachisk Sänningebod), Hof Självbiogr. 77 (1769: Swänsk Sändningbud)) best. -et (ss. m. -en); pl. = (G1R 1: 93 (1523) osv.) ((†) -er UrkFinlÖ I. 2: 178 (1597)).
1) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) sändebud (se d. o. 1). Som wi i sannig förnummith hafwom, aff te bref ok myndoge sendningebwd som .. (Kristian II) skickade paa samma tiid tiil sith krigx folk borgere raad ok menigheith her j Stokholm Lydandis ath te ingin wnthsetningh skola seg förmodha wtof honom eller hans wæner. G1R 1: 98 (1523); möjl. till 3. Men på thet at tu ock medh tin fordel må wara ifrån Försten, så begära Sänningebodh eller Legation, at vthrätta. Forsius Fosz. 289 (1621). Item at Gud wille gifwa nogrom i Hiertat at frijwilligt taga itt sådant Senningebod på sig (att verka för hedningarnas omvändelse). Ekman Siönödzl. 335 (1680). Torsdagen för tinget fick jag muntel. sändninge bud sålunda: att (osv.). VDAkt. 1725, nr 563. (Under sin vistelse i krig utomlands) fick (slottsherren) sändningabud att hans båda tvillingsöner försvunnit. Wigström HerrBondg. 11 (1899).
2) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) sändebud (se d. o. 2), budbärare; särsk. i fråga om budskap med religiöst l. moraliskt innehåll, i sht i sådana uttr. som Guds l. Kristi sändningabud, om apostel, nådens l. bönens sändningabud. (Jesus) war Judhanas apostel / gudz sendningabodh till them och icke personligha send till hedhningana. GlRom. 15: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1541). (En präst är) en Jesu Christi tienare och senningabudh. KOF II. 1: 296 (1659). Wi sättie alt wårt hopp näst Gud uppå Ulrica, / Wi anse Henne som ett Nådens sänning-bud. Brenner Dikt. 2: 10 (1719). Sänningebuden (från fariséerna) .. dristade sig ei .. at offenteligen förklara sig emot (Johannes Döparen). Bælter JesuH 2: 55 (1756). Derföre kallas .. (Jesus) ock i Skriften Apostel, och en Herrans Ängel, Förbundsens Ängel, hvilka namn betyda et sändningabod. Nohrborg 37 (c. 1765). Ut gå i all werlden Hans sändningabud, Och wittna bland swärden Och bålen om Gud. Ps. 1819, 102: 4. Riksdagen är en förlegad inrättning från den tid då .. folket måste rusta ut särskilda sändningabåd för att framföra dess talan. Fröding Eftersk. 2: 41 (1894, 1910). Var modig, var stark, var trogen! / Var Kristi sändningabud! Arbman Ton. 68 (1917). (En söndag) blev jag utskickad såsom sändningabud att söka uppspåra en snäll gammal farbror, som på något vis förkommit. HågkLivsintr. 11: 138 (1930).
3) [eg. specialfall av 2] (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) om person utsänd med uppdrag att (politiskt) företräda l. representera rike l. stat l. regering l. suverän i utlandet, ombud, diplomat, sändebud (se d. o. 3); äv. koll., om legation l. beskickning o. d. med sådant uppdrag. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). Samma winter (år 1523) hade Kong. Götstaff sijn senningebodh till Basilium Storeförsten i Rytzeland om fredh och wenligit naborskap. Svart G1 74 (1561). Jacob Spentz .. schall vara ett fulkomeligitt och fullmyndigt sändingebudh till att trachtera om freden. AOxenstierna 2: 63 (1612). Förledne Tijszdagz är hijt til Staden Hamburg ankommen ett Holländsk Sendningebudh à 100. Personer starckt. NAv. 31 ⁄ 1 1656, s. 1. Swänsk Sändningbud war .. (greve C. Rudenschœld) wid det Pålska och Berlinska Håfwet. Hof Siälvbiogr. 77 (1769). Så bör .. den unge Konungen .. Riksens Majestät representera vid .. Sändningebuds emottagande och afskedande. Gustaf III 1: 259 (1789). SPF 1826, s. 153. — jfr RYSS-SÄNDNINGEBUD.
4) (numera bl. i högre stil, ålderdomligt) oeg. l. bildl. anv. av 1—3; särsk.: budskap l. förebud l. varsel l. tecken o. d., i sht i uttr. dödens sändningabud. Konningens grymheet är dödzens sendningabudh. SalOrdspr. 16: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: förebud). Kors och Anfechtningh, mootgång och bedröffuelse, siukdomar och kranckheter .. äre intet annat än dödzens Senningebodh. Rothovius BBielke A 2 b (1624). Med dödsens sänning-bod dagtingade tin mor. Lohman Vitt. 415 (c. 1720). Plågade af dagens blick, der .. (människorna) slumrat på lustarnas läger, uppstodo otrons och dess broder lastens sändningabud. Wallin Rel. 1: 37 (1813, 1825). Gudsanden fyllde så rymdernas rum, / örnarna voro dess sändningabud. Stjernkrantz GamlLägl. 13 (1920).
1) ss. sbst. i uttr. i sändningabudsvis; till 2, = 2. Så är i desse daghar Jacob Spentz ahnkommen, förskickett i sändingebudzvijs till H. K. M:tt. AOxenstierna 2: 63 (1612).
2) ss. adv.; till 3: i egenskap av l. ss. sändebud (i en delegation l. dyl.). OxBr. 3: 85 (1625). (Sigismund) begaff sig till Köpenhampn, dijt och herr Axel Ryningh icke länge ther efther .. senningebudzvijs ähr till konungen ankommen. HH 20: 291 (c. 1640). Widekindi G2A 59 (c. 1676).
Spalt S 16227 band 33, 2002