| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TANA ta3na2, sbst.1, f.//ig.; best. -an; pl. -or.
(lång) mager o. senig kvinna l. flicka. Där kommer långa rader av hucklen och upplyftade kjolar, långa smala tanor. Fröding 15: 17 (1879). Har jag stulit av dig, har du vittnen, din gamla tana? Wester Reymont Bönd. 3: 277 (1924). Det gick inte att sälja om man verkade mager. Ingen köpte något av en tana. Lo-Johansson Stockh. 80 (1954). SAOL (1986). — jfr FLICK-TANA.
Spalt T 352 band 34, 2003