Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TEMPE, n.; anträffat bl. i sg. obest. o. i pl. =.
Etymologi
[jfr eng. tempe, fr. tempé, av lat. tempe, n. pl.; av det gr. namnet τά Τέμπη, dal i Grekland belägen mellan Olympen o. Ossa, känd för sin skönhet]
(†) om ngt som kan liknas vid Tempe, i det att vara en vacker dal l. plats på landet. Öland lämnades utur synen, men des gröne ängar, skuggfulle lundar och oförliknelige tempe blefwo qware i mitt minne. Linné Öl. 160 (1745). Tegnér (TegnS) 2: 27 (1810).

 

Spalt T 752 band 34, 2003

Webbansvarig