| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLRÄCKLIG til3räk2lig l. tilräk4lig, förr äv. TILLRÄCKELIG, adj. -are. adv. -EN (numera mindre br., Lange Norby 41 (1742), SAOL (1973)) l. -T (Dähnert 240 (1746) osv.).
motsv. RÄCKA TILL 3 o. TILL-RÄCKA 3: som räcker till l. förslår (för visst syfte l. ändamål l. behov l. för att uppfylla ngns önskan), dels i fråga om mängd l. myckenhet l. omfattning, dels i fråga om art l. beskaffenhet; särsk. med bestämning bestående av en med att inledd inf.-förb. l. av prep. för (i sht förr äv. åt l. till) följt av huvudord betecknande den l. det för vilken l. vilket ngt l. ngn räcker till osv.; i sht förr äv. i komp.: som skulle räcka till längre l. förslå bättre (än vad som är fallet); jfr TILLSTRÄCKLIG. Swedberg Ordab. (1725). Åkerjorden är tämmel(igen) tilräckel(ig) men widlöftigt belägen. HallHist. 1: 627 (1727). Man kan icke .. veta, hvad naturen oss uti Gref Sparre ämnat, derest hans lifstid varit tilräckeligare. Celsius ÅmVetA 1748, s. 9. Skulle någon .. finna at .. nämde qwantum Gryn och Ärter ej är tilräkeligt; hafwer han frihet at gifwa tillökning derutaf. Hammar FartygOstIndComp. 48 (i handl. fr. 1759). Det är tillräckligt för (åt, till) oss alla. Moberg Gram. 276 (1815). Der lagarne vore tillräckliga, borde maktspråk icke användas. Kolmodin TacAnn. 1: 273 (1833). Monitorn Affondatore, hvilken man hoppades skulle .. vara tillräcklig att förstöra den österrikiska flottan. Oscar II 4: 139 (1869, 1890). Ett par generationer äro ej tillräckliga för att taga igen ett försprång på ett årtusende. Grimberg VärldH 5: 139 (1931). — jfr O-, SJÄLV-TILLRÄCKLIG. — särsk.
a) i uttr. tillräckligt med, äv. av ngt, så många l. så mycket som behövs l. önskas; äv. närmande sig bet.: (alltför) stor l. riklig mängd l. myckenhet av ngt. Byxhjulpen stod på glänt af brist på tillräckligt med knappar. Strindberg Hems. 102 (1887). Inom djurens värld .. finns det .. tillräckligt af strid och konflikter. Quennerstedt KampTillv. 57 (1899). Folk finns det tillräckligt med i världen. Lagerkvist Böd. 89 (1933). Det är inte så lätt att offra sin tid åt en annan, då man har tillräckligt med sitt eget livskall. HågkLivsintr. 21: 82 (1940). Du har väl haft tillräckligt med lök i köttbullarna? Nyblom MorfÄv. 137 (1951).
b) (†) om person: som räcker till (för ngn l. ngt) (se RÄCKA TILL 3 c); äv. med pluralt l. kollektivt huvudord: som är så många till antalet som behövs (för ngt ändamål). Hwarjemte Wij .. anse nödigt, at tilräckelige Landtmätare blifwa anskaffade. LandtmFörordn. 178 (1752). Om få varit som han tillräckliga för många och skilda värf, fanns troligen (osv.). Valerius 2: 267 (1840). Hellberg Samtida 10: 98 (1873).
c) i attributiv anv.; numera i sht med abstr. huvudord. 2RA 1: 9 (1719). Dragoner .. hade .. sökt aflägga hos mig en visit .. i mening at höra efter, om jag vore försedd med tilräckeliga och fullgiltiga pass. Kalm VgBah. 140 (1746). Blotta mögeligheten till misstydning bör .. wara ett tillräckeligit skäl till slika dikters nedtystande. 2Saml. 22: 110 (1749). Ännu mer förtörnas .. (elefanten) öfwer brist på tillräcklig mat och dryck. Holmström Ström NatLb. 1: 109 (1851). Befintligheten i landet af en tillräcklig kvantitet af olika ämnen. EkonS 1: 203 (1891). Benkläderna böra .. ha tillräcklig vidd över sitsen. Varulex. Beklädn. 228 (1945). — särsk.
α) i uttr. tillräcklig grund (förr ngn gg äv. orsak), om förhållandet att om en förutsättning för ngt är uppfylld, föreligger det för vilket förutsättningen gäller; i sht i logiskt fackspr. De Rogier Euler 1: XIII (1786). Den tillräckliga grunden till de nödvändiga sanningarna är Guds förstånd, af hvilket de bero och hvars eviga objecter de utgöra. Boström 2: 79 (1838).
β) om (penning)medel l. lön l. pension o. d.: som är avpassad efter behov l. prestation, skälig. De, som läsa för barnen, motte få tillräckeligare lön och wedergälning för sit arbete, än här till skedt. SynodA 1: 309 (1726). Om en VitterhetsAcademie skall göra sin tilbörliga nytta, skall den .. äga en tilräckelig fond at deraf utdela belöningar. Kellgren (SVS) 4: 286 (1782). Riksdagsman .. njute .. anständigt och tilräckligt underhåll och resekostnad. RO 1810, § 17.
d) i adverbiell anv.
α) [sannol. elliptiskt för sådana uttr. som tillräckligt många l. mycket l. god o. d. (se β) l. tillräckligt med (se a)] (numera bl. ngt vard.) ss. bestämning till sbst. Hjulqwarnar i Städerne .. som altid hafwa tilräckeligen mäld och watn. PH 8: 7256 (1766). Tillräckligt askar, lådor, korgar .. voro ännu kvar att bära för lakejer, pigor och matroser. Palmstjerna Snapph. 3: 50 (1831). Han var klok och tillräckligt fruntimmerskännare för att (osv.). Lundquist Fontane EBr. 165 (1902).
β) ss. bestämning till adjektiv(iskt ord l. uttr.) l. adv.; särsk. övergående i bet.: i hög (l. högsta) grad, mycket l. alltför väl, synnerligen. Finnes (vid förhöret) .. någon som ei .. i the .. nödige stycken är så tilräckeligen för sig kommen, som (osv.). ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. A 4 a. Då min Herre försvarar slutet af första strophen .. röjer han en tilräckeligen platt smak. Kellgren (SVS) 4: 26 (1779). Aldrig tyckte han sig vara stor och mäktig tillräckligt. Stenhammar Sag. 70 (1927). Bara jag .. lät spiken ligga i vatten, tillräckligt länge .. skulle en silverslant ligga i spikens ställe. Ruin SjunknH 9 (1956).
γ) ss. bestämning till verb. Lange Norby 41 (1742). Ingen väcker oss till att återse hvad vi här tillräckligen sett. Wallin 1Pred. 2: 92 (c. 1830). (P. A. Hanson) kunde vara tyst och tvär och sur som ättika på mornarna, när han inte sovit tillräckligt. Wigforss Minn. 2: 254 (1951).
Spalt T 1330 band 34, 2004