| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TONTIN tonti4n, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
(om ä. l. utländska förh.) (system för) form av försäkring innebärande att grupp av försäkringstagare enl. ömsesidiga principer delar på avkastning från inbetalda premier o. kvarstående kapital vid slutet av avtalad tidsperiod (urspr. då endast en försäkringstagare fanns kvar i livet, varvid totalt återstående belopp tillföll denne); särsk. dels om (skuldebrev utvisande) insatt kapital, dels (i sht i pl.) om räntan; äv. sammanfattande, om inrättning för dylik försäkring. Lif-Räntors, Tontiners eller wisse Cassors nödige inrättningar. Fennia XVI. 2: 88 (1747). Tontine .. (dvs.) en Bank, hwar uti insättes Capitaler på Lifräntor. Zettersten AnmMynt 171 (1771). Tontiner (skiljer sig) ifrån lifräntor derigenom, att räntorna för de förra löpa för hela lifstiden, men för de sednare endast på vissa år. ConvLex. 4: 245 (1826). Räntorna på hela summan (tontinerna) delades vid årets slut mellan de kvarlefvande. 2NF 16: 430 (1912). Tontiner har faktiskt en gång sålts på föranstaltande av Riksgäldskontoret. SvD 30 ⁄ 5 1973, s. 14.
Spalt T 1986 band 35, 2006