Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRANSMUTATION tran1smutaʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
omvandling l. förvandling; särsk. (i fackspr.) om process varigm ett grundämne omvandlas till ett annat, särsk. dels i fråga om alkemi, dels (o. numera i sht) i fråga om kärnbränsleavfall. Allahanda Måttz Transmutation. Rålamb 1: 21 (1690). VetAH 1743, s. 101 (i fråga om metaller). Människan .. kan genom transmutation eller nya födelsen undfå all den godhet, som flyter af den himmelska kärleken. Nordenskjöld Oneir. 1: 71 (1783). (Alkemisterna trodde sig) kunna nå sitt mål, metallernas transmutation, på två olika vägar. Rydberg KultFörel. 3: 245 (1886). Smältande Bly, passerande genom kokande Salpetersyra, har gifvit Silfverreaktion! Detta är Transmutation! Strindberg Brev 10: 46 (1894). De två .. vägarna är ytförvar, på eller strax under markytan, och transmutation där man söker omvandla de farligaste radioaktiva ämnena till mindre farliga. NTeknik 1998, nr 51–53, s. 13. — särsk. (†) i fråga om evolution. Frågan om arternas uppkomst genom transmutation. BotN 1899, s. 174. Före Darwin betecknades med mutabilitet och transmutation arters och formers uppkomst ur hvarandra utan afseende på sättet, hvarpå detta tillgick. 2NF 18: 1483 (1913). —
Spalt T 2321 band 35, 2007