Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÄTTA tät3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er BlBergshV 18: 93 (1687)).
Ordformer
(tattor, pl. 1545 (: Belgtattor). tetta 1550 (: Belie tettor)–1687. tätta 1687 osv.)
Etymologi
[möjl. till TÄT, adj. med tanke på rörets form]
(förr) om långsträckt o. koniskt avsmalnande rör varigenom bläster tillfördes smältugn l. härd. HammFackl. 1: 46 (1609). På bottnen ligger allenast plåten, varpå tättorna legges. NoraskogArk. 4: 210 (1719). (Schakt)ugnar eldas vanligen med trädkol eller koaks, och luften införes genom ett hål på ugnsmuren nära bottnen, hvilket fått namn av forma; och hvaruti pipen eller tättan af blåsmachinen inlägges. Åkerman KemTechn. 1: 37 (1832). Tättorna äro gjorda af gjutjärn och formorna af fosforbrons. TT 1904, K. s. 89. Genom en förtätande, avsmalnande spets, tättan, pressades luften genom forman in i masugnens nedre del, stället. Ymer 1952, s. 214. — jfr BLÄSTER-, BÄLG-, MASUGNS-TÄTTA.
Ssg (†): TÄTT-STÄLLNING, sbst.2 (sbst.1 se tät, adj. ssgr). (†) ställning för tätta l. tättor. JernkA 1860, s. 327. En s. k. tättställning, hvilken är försedd med hvarjehanda ledgångar och en kran för att ge blästern behörig riktning och styrka. 2NF 30: 776 (1920).

 

Spalt T 3690 band 36, 2010

Webbansvarig