Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAGLUCKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. vaghluka; förra leden sannol. identisk med VÅG, rörelse i vatten (jfr VÅG-LED), senare leden LUCKA, sbst.2]
(†) dammlucka; jfr GRUND-LUCKA. NoraskogArk. 4: 31 (1619). Fans besvär i så måtto att Blexböls bergsmän som oftast fördrista sig att upplåta vagluckorna, hyttan till skada. NoraskogArk. 4: 65 (1668).

 

Spalt V 62 band 37, 2014

Webbansvarig