| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VALFRÄNDSKAP va3l~frändska2p, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) (†) term för den kraft som under vissa förutsättningar får ett kemiskt ämne att upplösa den förening det ingått i med visst ämne, för att istället ingå i ny förening med annat ämne; jfr VALFÖRVANTSKAP 1. Om .. jernfilspån och cinober noga blandas och upphettas tillsamman, så förenar sig jernet med svaflet och frånskiljer qvicksilfvret .. Denna variation af förenings-frändskapen kallas Val-frändskap. Berzelius Kemi 1: 3 (1808). Sin största ryktbarhet vann .. (T. Bergman) genom det ljus han gaf åt frändskapsläran .. hvari han belyste icke blott de enkla utan de dubbla valfrändskaperna. 2SAH 32: 43 (1859). Larsson Spinoza 465 (1931).
2) [efter motsv. anv. av t. wahlverwandtschaft, urspr. i titel på roman av J. W. Goethe] djupt känd l. upplevd samhörighet utifrån vilken nya (självvalda) band knyts o. gamla (ej självvalda) band bryts; äv. (o. numera i sht) allmännare, om djupt känd samhörighetskänsla; jfr VALFÖRVANTSKAP 2. Phosph. 1812, s. 89. Under det de gamla tvångsbanden sönderslitas, utveckla sig nya och starkare valfrändskaper. Frey 1850, s. 98. Ett slags valfrändskap tycker man sig förnimma mellan .. (Berlioz) och Berwald. 3SAH LXXVI. 2: 148 (1968).
Spalt V 141 band 37, 2014