Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIATIKANT vi1atikan4t l. via1t- l. viat1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[till VIATICERA. — Jfr DEVIERA]
(förr) om person som viaticerar. Viaticant kallas en studerande, som far omkring och får understöd för sin resa till akademien. Læstadius 1Journ. 81 (1831). Efter det att söndagens predikan med ty åtföljande kollekt till ”viatikanten” var avslutad, uppgjorde vi en plan, att (osv.). Modin NorrlSkogVatt. 133 (1920).

 

Spalt V 864 band 37, 2017

Webbansvarig