| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIDRIG vi3drig2, adj. -are. adv. -T.
1) († utom ss. senare led i ssgr) oförenlig (med) l. motsatt (ngt), som strider emot; äv.: som är emot l. hindrar l. stör (ngn l. ngt); särsk. dels i förb. med bestämning inledd av prep. mot, dels i uttr. vara ngn (l. ngt) vidrig; om omdöme o. d. äv.: ofördelaktig (se g); i vissa språkprov svårt att skilja från 2. Så vore lijkväl gott att .. uppeholla venskap medh ded husedt, så att ded icke till vidrige consilia tvingas motte. AOxenstierna 8: 611 (1633). At Watn och Eeldh äre twenne mycket wijdrige Elementer, salunda at dhet ena kan dämpa dhet andra. RelCur. 121 (1682). Sedan Allmogen genom dhe Påfweskas stämplingar blef mot H. K. M:t widrig, wille H. K. M:t .. öfwergifwa Regementet. HSH 21: 290 (1691). Bror Lars är mig något widrig, wore wel han intet wille fortfara theruti. Swedenborg RebNat. 1: 287 (1718). (Han) fann .. Ständerne ganska williga til alt hvad han behagade: Ärke-Biskopen war wäl något widrig; men Carl dämpade honom med några ord. Dalin Hist. III. 2: 374 (1762). Vanan vid lättja gjorde henne vidrig hvarje utväg att på ärligt sätt förvärfva sitt bröd. Crusenstolpe Mor. 5: 23 (1843). Heraldiskt vidrigt är .. det ständigt förekommande bruket att förse sköldarna med en bred bård eller sköldkant. Fleetwood Herald. 98 (1917). — jfr BEGREPPS-, DISCIPLIN-, ETIKETT-, FOLKRÄTTS-, FORM-, FÖRNUFTS-, HÄLSO-, KONTRAKTS-, LAG-, NATUR-, PLIKT-, PRINCIP-, REGEL-, RESPEKT-, RÄTTS-, SAMHÄLLS-, SANNINGS-, SKRIFT-, SMAK-, SPRÅK-, STADGE-, STIL-, SYFTES-, TIDS-VIDRIG m. fl. — särsk.
a) i förb. med verkan (se d. o. 2): motsatt; äv.: negativ l. avskräckande o. d. (jfr 2). (Filip II av Spanien) meente, när han thetta Medlet til at win(n)a något hade them (dvs. holländarna) affskurit, skulle the aff Fattigdom twungne fult och fast nödgas at falla til fögo. Men thetta anslagh want en widrigh wärckan. Brask Pufendorf Hist. 99 (1680). Ufvens rop hade på mig .. icke en vidrig utan tvertom en lockande verkan. Hwasser VSkr. 1: 11 (1852).
b) i sådana uttr. som i l. på vidrigt fall (se FALL, sbst. XII 4 b), i l. på (all) vidrig händelse (se HÄNDELSE 7 a).
c) om vind: som blåser i motsatt riktning. Denne Winden som war widrig för Hazael twingade honom ännu där at förtöfwa. Ehrenadler Tel. 224 (1723). Uti skären möttes flottan af vidriga vindar. Fryxell Ber. 6: 234 (1833). Kaptenen är nöjd, om resan i allmänhet går väl, och räknar då ej så noga med några vidriga vindar och byar. UB 7: 481 (1875). Nilsson Platon Faid. 2 (1903).
d) om parti (se d. o. 5): som representerar en annan l. motsatt åsiktsriktning l. andra l. motsatta intressen o. d. (än de angivna l. underförstådda). Synes icke den honetteté, hwilken K. Maj:t sig uti alla actioner billig för ögonen ställer, wäl tillåta, at K. Maj:t det härtil plägade förtroende med Frankrike skulle förandra och et widrigt parti wälja. HC11H 3: 122 (1680). Jag war alla Swenskas Fiende, och hos thet widriga Partiet en Person af Estim och Wärde. Rüdling Suppl. 386 (1740). Då skulle .. ett emot Sveriges interesse vidrigt parti kommit till öfverhand i Polen. 2SAH 46: 96 (1870). Littauens adel tillhörde nog i allmänhet det mot konung Stanislaus och hans svenska beskyddare vidriga partiet. SDS 27/12 1903, s. 4.
e) om sinne(lag) o. d.: fientlig; äv.: omedgörlig l. motsträvig o. d.; särsk. ss. adv., i uttr. vidrigt sinnad. Doch önskar Consistorium .. kunna blijfwa honom qwitt, som han så wijdrigt och geensträfwot sinne hafv(e)r. VDAkt. 1692, nr 97 (1690). Generalen .. (har) förmält, huru som en stor del herrar chefer af regementerne, under fäldttåget i Finland, skola emot krigets utförande hyst ett widrigt sinnelag. 2BorgP 8: 432 (1743). Orsaken att Murray var så vidrigt sinnad emot Darnley kan man sig lättare föreställa än med bestämda bevis bestyrka. Svedelius SmSkr. 1: 193 (1872).
f) [jfr lat. fortuna adversa] om öde l. lott: som är emot; ogynnsam (se d. o. 2); särsk. i uttr. lyckan är ngn vidrig (jfr LYCKA, sbst.3 1 b); jfr 2 a o. AVOG 5. Strax Lyckan widrig är, haar Modet sagdt go-Natt: / Förtwiflan, Sorg ock harm, haar då dess rum besatt. Columbus (SVS) 1: 13 (1674). Alt efter som lyckan gynnade eller war honom widrig. Ullman Frök. 13 (1780). Huru många Romerska härförare kunde jag icke nämna, dem lyckan aldrig .. varit vidrig? Kolmodin Liv. 3: 164 (1832).
g) om uppfattning l. omdöme l. dom o. d.: ofördelaktig l. ogynnsam. Offta kan en god saak wändas i wedrig uthtydning, när man errerar ij processen (dvs. när man inte följer rätt procedur). RARP V. 2: 139 (1655). (Av dikten framgår) hur’ en wettig Man sig bör mot Hustrun ställa, / På det man widrig Domb om honom ey må fälla. Holmström (SVS) 2: 177 (1690). At vist folck bemöda sig sättia Ständerne i vidrige tankar om Hans Kongl. Höghets Persohn och des förhållande. AdP 1719, s. 141. Med de förträfligasta snilles egenskaper, med det ädlaste hjerta, var dock en Stjernhjelm icke utan tadel och vidrige omdömen. Gagnerus Stjernhjelm 112 (1776). Fryxell Ber. 9: 33 (1841).
2) som inger obehag l. medför besvär l. svårigheter o. d.; obehaglig l. motbjudande l. olycklig; äv. (o. numera nästan bl.) med starkare innebörd: vedervärdig, avskyvärd, vämjelig; fasansfull l. fruktansvärd; ibland med inbegrepp av (moraliskt) fördömande; särsk. i sådana uttr. som vidriga förhållanden; jfr 1. (Vi är) trygge tillhoopa trädde, och styrkt oss emot hwariehanda wedrigt uthspridande medh wåre wälfångne privilegier, the wij af ålder hafwe haft. RARP 4: 488 (1650). En menn’skia lyckas alt: En will det widrigt gå. Frese AndelD 4 (1726). Den inga storverk gör, som intet vidrigt lider. Bergklint Vitt. 96 (1766). Så förefaller det alls icke vidrigt att gå till ro, ehuru klockan ej är mera än 8. 3SAH 13: 147 (1843). Det är svårt att säga hvad som i denna s. k. rättegång är vidrigast: den uppenbara lagkränkningen, eller frambärandet af stundom orimliga och hvarannan motsägande anklagelser. 2SAH 43: 353 (1867). Hon mumlade igen men höjde då och då rösten, beskrev den vidriga varelsen. Johnson GrKrilon 409 (1941). (Vi) kände väl till de vidriga förhållanden, under vilka han hade att arbeta. De Geer Bergsl. 43 (1951). — särsk.
a) i sådana uttr. som vidrigt öde, fruktansvärt l. grymt öde; förr äv. med svagare bet.: oblitt l. olyckligt öde; utan klar avgränsning från 1 f. Något vidrigt och svidande öde. 2RA 3: 635 (1734). (Agneta Horn) är känd såsom författarinna till en .. autobiografi .. skildrande hennes vidriga ungdomsöden. 2VittAH XXXII. 1: 29 (1894). Det är blundandet inför .. fakta som är orsaken till att Ingesson inte skriver om de djur som skadskjuts och som går lika vidriga öden tillmötes som de som kläms fast i EU:s djurtransporter. Expressen 12/10 2010, s. 4.
b) i fråga om smak l. lukt: avskyvärd; förr äv.: frän l. bitter. Thet the .. gofwo .. (Jesus på korset), thet drack Han, ehuru surt och widrigt thet war. Spegel Pass. 409 (c. 1680). De som tycka at denna kokning är widrig til smaken, kunna göra den swagare efter behag. PH 6: 4850 (1758). Salt kött bör .. vara hårdt, segt och hafva en klar röd färg samt, sköljdt i vatten, icke lemna någon vidrig lukt efter sig. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 267 (1886). Aldrig hade solen känts så varm, .. aldrig hade bullret och skriken på gatorna varit så bedövande, aldrig stanken så vidrig. Lagergren Minn. 4: 362 (1925).
c) ss. adv., närmande sig l. övergående i allmänt förstärkande bet.; förr särsk. i det adverbiella uttr. på det vidrigaste, på grövsta sätt. Den sedeslöshet och det religionsförakt, der (dvs. i Rom) herrskade, upprörde på det widrigaste .. (Luthers) fromma själ. Ekelund NAllmH 1: 26 (1833). I (pjäsen) Eftersommar äro Knut Almlöf och M:lle Lindqvist utmärkta och Fru Hwasser vidrigt bra i Skådespelerskan. Edholm SeklSlut 26 (1873). Plånboken är full av kvitton och fickorna tömda på skrammel. Ändå återstår fyra vidrigt långa dagar till lön. AB 20/1 2003, s. 13.
1) († utom ss. senare led i ssgr) till 1: oförenlighet; äv. (o. i sht) dels: motstånd l. motsträvighet, dels: fientlighet, dels: stridighet l. konflikt. Att thet gemeene väsendet för nogot drögzmåhl eller viedrigheet af thesse begierede trouppar icke nogor fahra eller olägenheet tilstöta må. AOxenstierna 9: 298 (1633). Det som i korn och flagor sigh præcipiterar, rätt som klij eller gryn, är af större olikhet och swårare widrighet, än det som faller jemt, lätt och löst. UHiärne Förb. 22 (1706). Et skiäl, hvarföre man .. bör .. undvika all anledning till missförstånd och vidrighet. 2RA 3: 190 (1731). Den vidrighet, som fadren på sednare tider hyste emot Konungen, meddelade sig åt sonens lättrörliga själ. BL 6: 236 (1840). Björkman (1889). jfr begrepps-, form-, förnufts-, grundlags-, natur-, princip-, regel-, rätts-, språk-, stil-vidrighet m. fl.
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara vidrig; äv. konkret(are): obehaglighet, vedervärdighet, avskyvärdhet (förr äv.: svårighet l. olycka l. prövning). När skall då denna nödhen ända sig? / Jag det ey veet, / O stränga vidrigheet! UHiärne Vitt. 68 (c. 1665). Sjelfva infusionen var högeligen besk ända til vidrighet. VetAH 1800, s. 189. Han .. visade sig belåten och glad till sinnes, ehuru han haft stora vidrigheter att kämpa med. Blanche Bild. 4: 179 (1865). Filmen gestaltar unga människor som upplever vidrigheter. DN(A) 2/1 1964, s. 2. jfr små-vidrighet.
Spalt V 951 band 37, 2017