| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINDA vin3da2, v.3 -ade; förr äv. VINDAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) vara l. bli vind l. böjd o. d.; äv. tr.: göra (ngt) vint; förr äv. dels refl.: slå sig (se SLÅ, v. I 49 b α), dels ss. dep.; i sht i fråga om trävirke, särsk. skeppsvirke; jfr 2. En Planka som windas uthi basningen .. som kommer i bogen eller achter. Rålamb 10: 36 (1691). Icke heller kunna sprickorna (i träet) winda sig ut, åt flatsidorne. VetAH 1739, s. 167. Spån af stadigt trä, som ej windas och kroknar. Wijnblad Tegelbr. 90 (1761). Hennes ben vindade litet utåt när man såg henne bakifrån. Fridegård LHård 17 (1935). När delarna för en bordgång huggits till i sin rätta form, värmdes de över öppen eld, senare med ånga, och böjdes till önskad form, vindades. HantvSv. 106 (1996).
2) om person: skela; särsk. med bestämning inledd av prep. med styrande ordet öga; äv. dels om öga, dels (utan bestämd avgränsning från 1) mer l. mindre bildl. Små ögon grå, som också något winda, / Är ej en ting at anse med förakt. Dalin Vitt. 6: 348 (c. 1762). Han drog djupa suckar .. ref sig i sitt långa hår och vindade förfärligt med ögonen. Hellander Teat. 29 (1898). Förstår ni den nya musiken, fru Lisbeth? .. Jag tycker att den vindar och spretar och tar av sig huvudet och sparkar det framför sig. Combüchen Byron 243 (1988). Det var en grådisig höstmorgon, jag hade sovit några timmar i bilen men Martin var så trött att han vindade. SvD 3/7 2013, s. 24.
Spalt V 1203 band 37, 2017