| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YOGA jå3ga2, om person m.//ig., om sak r. l. f.; best. -an; pl. (tillf., om person) -s (DN(A) 16/4 1960, s. 27, osv.).
(i fackspr.) om riktning inom indisk filosofi l. religion med syfte att medelst systematisk askes o. kroppskontroll (särsk. reglering av andningen) o. meditation uppnå själens befrielse från materien (o. därigm en förening med det gudomliga); äv. (o. numera i sht, i icke fackmässigt spr.) om sammanfattningen av vissa inom denna riktning praktiserade l. från denna riktning utvecklade övningar med syfte att befordra andlig utveckling l. uppnå förbättrad själslig l. kroppslig balans l. hälsa o. d.; ngn gg äv. liktydigt med: yogi. PT 13/9 1842, s. 2. Krischna lärer .. att endast den är vis och salig, som förmedelst Joga eller asketisk sjelfuppoffring bragt det derhän, att han är utan alla begär, utan allt eget tänkande och viljande. Cornelius RelH 36 (1861). Då han undersökte bibliotekens gruvor från sin särskilda synvinkel, monomant, narkissiskt, självbestirrande likt en indisk yoga. Lo-Johansson Kungsg. 489 (1935). Yoga för den moderna människan, utarbetad och avpassad för västerländska förhållanden. Individuell undervisning. SvD(A) 27/1 1966, s. 28. För en stor skara stressade nutidsmänniskor har yoga och meditation blivit ett nytt sätt att varva ner och orka mer. Expressen 15/8 1990, s. 29.
-LÄRA(N). om yoga ss. filosofiskt l. religiöst system. De indiska fakirernas hemlighet ligger i en egendomlig viljekraft, angående hvilken jogaläran lämnar upplysningar. DN(A) 1908, nr 13616 B, s. 1. —
-ÖVNING. särsk. (o. i sht) konkretare. En genom yogaövningar långt driven okänslighet för fysiska smärtor. SvD(A) 2/9 1926, s. 8.
Spalt Y 43 band 38, 2021