Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÄNDARE blän3dare2, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
2) opt. till BLÄNDA, v. I 6, å astronomiskt instrument: apparat bestående af ett l. flera mörka glas, afsedd att vid iakttagelser på solen dämpa det alltför starka ljuset; jfr BLÄND-GLAS 2. 2 Uppf. b. 2: 226 (1901).
3) i sht opt. o. fotogr. till BLÄNDA, v. I 6: apparat (i sin enklaste form bestående af en ogenomskinlig, med ett cirkelrundt hål försedd skifva) som insättes i tub, mikroskop, fotografisk kamera m. m. för att utestänga de efter ljusets gång gm instrumentets linser färgade randstrålarna, hvilka eljest skulle göra bilden otydlig, l. för att efter behof reglera mängden af det infallande ljuset; diafragma; jfr BLÄNDA, sbst.2 II, BLÄNDE, sbst.2 AB 1893, nr 284, s. 3. Om vid vanlig belysning bländaren (på mikroskopet) öppnas, minskas .. strukturbildens tydlighet. Sundberg Mikroorg. 19 (1895). Med regnbågshinnan till mönster har man på senare tid konstruerat bländare med en öppning, som kan med ett enkelt handgrepp förminskas eller förstoras. Langlet Fotogr. o. ljustr. 11 (1897). — jfr CENTRAL-, ENKEL-, FÖR-, IRIS-, KORS-, REVOLVER-, ROTATIONS-, SKJUT-BLÄNDARE m. fl.
Spalt B 3600 band 5, 1917