Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BROKATELL brok1atäl4 l. brå1-, äfv. brωk1– l. brω1-, r. l. n.; best. -en l. -et; pl. (i bet. olika slags brokatell) -er; äfv. (numera bl. i bet. 2) BROKATELLO -täl4ω, äfv. -täl4o l. -täl4å, r.; best. -n.
Ordformer
(stundom, i sht förr, skrifvet broc(c)-. -dell(e) 1735—1889. -tell 1690 osv. -tello i bet. 1 1871, i bet. 2 1788—1905)
Etymologi
[jfr t. brokatell, eng. o. fr. brocatelle, af it. brocatello, diminutivbildn. till broccato (se BROKAD)]
1) visst slags (italienskt) tyg af (groft silke o.) bomull med inväfda guld- l. silfvertrådar. Crusenstolpe Tess. 1: 251 (i handl. fr. 1690). SFS 1871, nr 23, s. 41. — jfr GULD-BROKATELL.
2) benämning på visst slags fläckig, brokadliknande marmor; brokadmarmor, brokadsten. Wallerius Min. 100 (1747). 2NF (1905).
Ssgr (jfr 2): BROKATELL-MARMOR. = BROKATELL 2. Har marmorn skarpt begränsade infattade stycken, så kallas han: Breccia-marmor när styckena äro stora, men äro de små, Brokatell-marmor. Rothstein Byggn. 81 (1875). —
-PORFYR. Brocatellporphyr är en art Porphyr, som har gula fläckar på röd botten och är til utseende nästan aldeles gul. Rinman (1788).

 

Spalt B 4277 band 5, 1922

Webbansvarig