Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELFEN- äl3fen~, äv. äl4fen~.
Etymologi
[ssgsleden är lösgjord ur ssgn ELFENBEN, i vilken elfen-, eg.: ”elefant-”, uppfattades ss. ämnesnamn; jfr holl. elpen-]
i ssgr (se dock anm. 1:o): elfenbens-.
a) (föga br. utom i poesi) av elfenben.
b) (nästan bl. i poetisk framställning, i sht hos nyromantikerna o. Stagnelius samt hos översättare av klassisk poesi) med avs. på färg, glans o. d.: liknande elfenben; såsom av elfenben.
Ssgr: (b) ELFEN-ARM, r. l. m. De nakna, gudasköna elfen-armar / I strängarna med rosenfingrar lekte. Atterbom 1: 82 (1824).
(b) -BLANK. Polyfem II. 28: 4 (1810).
(b) -HALS. Stagnelius (SVS) 4: 148 (c. 1822).
(b) -HAND. Med elfenhand Lucinda cittran slog. Stagnelius (SVS) 1: 297 (c. 1814).
(a) -PORT. särsk. [efter Homerus Od. 19: 563, som skiljer på två olika portar för drömmarna, en, av horn, för de sanna, o. en, av elfenben, för de falska] bildl. i förb. drömmens elfenport(ar). Atterbom 2: 71 (1827). Då kommer sömnens gud .. / .. Och öppnar drömmens elfenportar. Öman Lyr. bl. 1: 86 (1857).
(b) -SKULDRA. Atterbom FB 172 (1814).
(a) -STOL. Wallin Vitt. 2: 227 (c. 1805).
(a) -SVÄRTA. = ELFENBENS-SVÄRTA. Åstrand 1: 60 (1855).
-TAND.
1) till a: elfenben (se d. o. 1). ÖB 20 (1712; i vers).
2) till b. Sturzen-Becker SFölj. 2: 47 (1850).
(b) -VIT. Den elfenhvita armen. Atterbom FB 143 (1814).
Anm. 1:o. Ss. självständigt sbst., n., med bet. elfenben (se d. o. 1), förekommer elfen, liksom holl. elpen, ngn enstaka gg i poetisk framställning. VLitt. 1: 487 (1902). Janzon Propertius 2: 5 (1908).
Anm. 2:o. Ett av ssgsleden elfen- i anslutning till adj. sådana som GYLLENE bildat självständigt adj. elfene använder Tranér Anakr. 161 (1827, 1833: den elfene halsen).

 

Spalt E 465 band 7, 1921

Webbansvarig