| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄRDING fjæ3rdiŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er GR 16: 314 (1544), SUFinlH 2: 277 (1607); -e HFinlKamF 1: 136 (1532)).
1) (†; se dock a slutet, b, d, e) i allm.: fjärdedel. GR 8: 396 (1533). En tiyung semblo miöl, blandat medh en fierdung aff itt Hin stött olio. 2Mos. 29: 40 (Bib. 1541). En halff eller fierdings tima. OGeorgii Rosenhane A 2 a (1615). En fierdings mijll herifrån. OxBr. 8: 367 (1642). Försummar (efterlevande make bouppteckning) .. miste fierdung af alt hvad then i samfäldt bo äger. ÄB 9: 5 (Lag 1734). JGOxenstierna Dagb. 121 (1770). — jfr HALV-, HEL-, KAK(E)-, ÅRS-FJÄRDING m. fl. — särsk. elliptiskt för förb. av fjärdings o. efterföljande sbst.; stundom konkret(are) (jfr 2 o. 3).
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] fjärdedels mil, fjärdingsväg. En fjerding förn man kom till kyrkan. Linné Ungd. 2: 39 (1732). FoU 15: 231 (i handl. fr. 1785). — särsk. (fullt br.) i uttr. (en osv.) fjärdings väg10 4 (i pl. vanl. =, sällan fjärdingars väg); förr äv. fjärding vägs; ofta sammanskrivet, se FJÄRDINGS-VÄG. Tre, fem fjärdings väg. Oliue bergit .. ligger widh en fierdings wägh jfråå Hierusalem. OPetri 2Post. 1 b (1530). En fierding wägx. Brahe Kr. 61 (c. 1585). Han följde mig .. ett par fjärdingars väg. Hertzberg Päivärinta 1: 15 (1883).
b) (i sht i fråga om ä. förh.) fjärdedels hemman l. mantal. ÅngermDomb. 9/7 1635, fol. 92. I allmänhet var det .. (under frihetstiden) icke tillåtet att dela ett hemman i mindre lotter än fjärdingar. Larsson SvHFolksk. 94 (1898).
c) fjärdedels skålpund; jfr FJÄRDEDEL b δ. Itt halfft pund (dvs. skålpund) eller 3 Fierdingar. Månsson Åderlåt. 142 (1642).
d) (förr) om viss del i Stora Kopparbergs gruva; dels = FJÄRDE-PART b, dels om s. k. helfjärding l. fjärdedels parnummer, utgörande fyra fjärdeparter. GR 11: 58 (1536). Rinman (1788; om helfjärding). Riksdags-männerne från Kopparberget beviljade .. åtta lispund koppar, för hvar fjärding, de ägde i Koppargrufvan. Hallenberg Hist. 2: 586 (1790). JernkA 1903, s. 34.
e) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] (fullt br.) om fjärdedel av slaktat djur; jfr FJÄRDEDEL b ε. Stycka i fjärdingar. Salé 34 (1664). Hofvarnes qvarlemnande å fjerdingarne (av slaktad häst). Möller Jordbr. 89 (1881). — jfr BAK-, FRAM-, KALV-, LAM-FJÄRDING m. fl.
2) benämning på visst territoriellt område.
α) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] (i sht i fråga om ä. förh.) om var särskild av de fyra delar i vilka härad l. skeppslag, socken l. by l. stad indelas; i sådana fall där indelningen ännu lever kvar, men delarnas antal kommit att ändras gm nyare förh., stundom om gammal del av dylikt slag utan hänsyn till det nuvarande antalet delar; i fråga om stadsdel numera ss. appellativum helt obrukligt. GR 3: 55 (1526). Nedre fierdingen j öffre brominne Sokn. Därs. 6: 215 (1529). I fastebrefvet skal nämnas, .. i hvilket qvarter och fierding .. (gården l. tomten) belägen är. JB 4: 2 (Lag 1734). Häraderna voro (under medeltiden) .. indelade i fjerdingar. Geijer II. 2: 288 (1832). I våra dagar är (Mora socken) .. efter afsöndringen af Våmhus fördelad i 3 fjerdingar. Höjer Sv. 1: 406 (1874). Häradsrätten i Frökinds härads och Ollebergs fjerdings af Wartofta härad tingslag. PT 1905, nr 268 A, s. 1. — jfr SOCKEN-FJÄRDING.
b) [efter isl. fjórðungr] i fråga om förh. på Island under forntiden, om var o. en av de fyra delar i vilka landet i judiciellt hänseende var indelat. Strinnholm Hist. 2: 231 (1836). Dråpet (hade) skett i en annan fjärding af landet än den, hvari den dräpte hade sitt hemvist. Bååth Grette 70 (1901). — jfr LANDS-, NORD-, SYD-FJÄRDING m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] (i sht förr) rymdmått utgörande för våta varor (samt för nedsaltad fisk m. m.) fjärdedelen av en tunna, för torra varor fjärdedelen av en ”spann”, dvs. en åttondedels tunna l. fyra kappar; ss. officiellt mått avskaffat år 1889; ofta med tanke äv. på det kärl vari ifrågavarande mängd varor förvaras (jfr 4). En fjärding sill. En fjärding såpa. En fjärding snus. J kättell .. til j fierdingx rum (dvs. rymd). GR 2: 266 (1525). Han må bekomme 3 Fierdinger Haffra om wecken til en Hest. Därs. 18: 498 (1547). Smidt järn .. fierding .. 1. OxBr. 11: 793 (1640). Een fiälingh ööll. Murenius AV 324 (1656). FörordnMål 1739, § 4. Att hvartenda år millioner sinom millioner fjerdingar rofvor förstöras här i trakten. Nyblom Twain 1: 15 (1873). Till vart mål åt .. (jättekvinnan) en hel fjärding gröt. Heidenstam Svensk. 1: 136 (1908).
4) [jfr motsv. anv. i. d.] laggkärl rymmande en fjärding (i bet. 3); i senare tid äv. om mindre laggkärl i allm. utan tanke på den exakta rymden. Krönta halvtunnor och fjärdingar. Tålff tusendh daller, inslagne och försegledhe uthi fierdinger. GR 29: 727 (1560). Huad Laxar eller Stöör han .. fhår, skal han ihnsalta vdi Fiärdinger och halftunnor. SUFinlH 2: 277 (1607). 12 stycken större och mindre fjerdingar. BoupptVäxiö 1808. Fjerdingar af bok (för smör), rymmande 80 —100 skålpund. Cederborgh Mjölkh. 44 (1868). 2UB 8: 66 (1900). — jfr KRUT-, LAX-, MÅL-, SILL-, SNUS-, STRÖMMINGS-, SÅP-, ÄTTIK-FJÄRDING m. fl. — särsk. bildl., i fråga om föredrag, undervisning, teaterföreställning o. d., i uttr. som beteckna att ngn tillgriper ett redan förefintligt (i sht gammalt l. förlegat förråd); särsk. i uttr. vända på fjärdingen, börja på nytt med samma föredrag l. skrivövning osv. som under ett föregående år l. en föregående kurs osv.; urspr. o. (i sht förr) särsk. om präst som år efter år använder samma (skrivna) predikningar. Figaro 1845, s. 215. (Prästerna) vända vid årets slut på fjerdingen. Tiden 1848, nr 247, s. 4. Det är .. klart att någon ”fjärding” ej duger (vid stilgivningarna i skolan). Verd. 1885, s. 164. ”Dramaten” vände fjärdingen och lät fjolårsrepertoaren göra revy. GHT 1895, nr 253 B, s. 1.
B (†): FJÄRDINGA- (-unga-) -TAL, -TALS, se D.
C (†): FJÄRDINGE-LAND, -TALS, se D.
(1 b) -BONDE.
a) (ss. kameral term numera i sht i fråga om ä. förh.) bonde som besitter ett fjärdedels hemman; jfr FJÄRDEDELS-BONDE. UrkFinlÖ I. 2: 89 (1597). En någorlunda bergad fjerdingsbonde. Hedenstierna Bondeh. 81 (1885).
b) (i fråga om ä. förh.) kam. torpare som deltog i vissa utskylder med fjärdedelen mot helbonde; jfr -BO. Thulin Mant. 1: 36 (1890). —
(2 b) -DOM. [efter isl. fjórðungsdómr] i fråga om förh. på Island under forntiden: domstol som på alltinget tillsattes för var o. en av landets fjärdingar. Nordström Samh. 2: 770 (1840). —
(1) -FURSTE. (numera föga br.) tetrark. Dähnert 340 (1746). Bonde Josephus 4: 268 (1750). Waldenström Österl. 295 (1896). —
(1) -HEMMAN. (i fråga om äldre förh.) hemman om ett fjärdedels mantal; fjärdedels hemman. LReg. 174 (1624). HSH 31: 125 (1663). —
(2 a) -HÖVDING. [fsv. fiärþungshøfþingi] (i fråga om medeltida förh.) domare i ett fjärdedels härad. Dalin Hist. 1: 211 (1747). Schlyter JurAfh. 2: 104 (1879). —
(2 a) -KARL. (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) fjärdingsman. GR 21: 60 (1550). Hva sae fjärdingskarn? Engström Kryss 29 (1912). —
(3) -LAND. (-ing- 1792. -inge- 1527) (förr) ytmått utgörande en åttondedel av ett tunnland. GR 4: 179 (1527). Juhlin-Dannfelt 455 (1886). —
-MAN, se d. o. —
(3) -MÅTT. (förr) målkärl rymmande en fjärding. Lind (1749; under viertel-mass). BoupptVäxiö 1850. —
(2 a) -NÄMND. [fsv. fiärþungsnämd] (i fråga om förh. under medeltiden o. den äldre nyare tiden) nämnd bestående av män bosatta inom den fjärding av häradet där tinget hölls. Nordström Samh. 2: 507 (1840). Forssell Hist. 1: 4 (1869). —
(1) -PUND. (†) fjärdedels skålpund. Chesnecopherus RegIter E 2 a (1613). Broocman Hush. 6: 19 (1736). —
(1 a) -STOLPE. (-ing- 1745—1872) (föga br.) jfr -PÅLE. Linné Ungd. 2: 266 (1734). HHildebrand i 3SAH 14: 3 (1899). —
(3) -SÅ, r. l. m. (-ing- 1793) (†) så rymmande en fjärding. OrdnLilleTull 6/12 1622, s. B 3 a. DA 1793, nr 283, s. 4. —
(2 a) -TAL. (-unga- 1533) (†) antal fjärdingar (i en socken). Szomerskatta penninga (från Korsholms län) går wth aarliga aff huarie sonckn eptther Fierdunga-tallett. HFinlKamF 1: 127 (1539). GR 28: 273 (1558). —
-TALS. (-ing- 1888. -inga- 1730. -inge- 1617—1655) (numera knappast br.) i (hela l. flera) fjärdingar.
b) till 3. BtÅboH I. 13: 191 (1638). Äpplen fjerdingstals .. säljas .. å Skeppsbron. DA 1824, nr 13, s. 6. —
-TING.
1) [fsv. fiärþungsþing] till 2 a; i fråga om förh. i Sv. under medeltiden o. den äldre nyare tiden: ting som hölls inom varje särskild fjärdedel av ett härad. VgFmT II. 2—3: 93 (i handl. fr. 1565). Wilskman Släktb. 1: 223 (1912; efter handl. fr. 1680).
2) till 2 b; i fråga om förh. på Island under forntiden: ting som hölls i var o. en av landets fjärdingar. Strinnholm Hist. 2: 231 (1836). —
(1) -TORP. (†) torp med samma skatteskyldighet i fråga om vissa utskylder som ett fjärdedels hemman. Uthi Rotheringen skohle halfwa och heela hemman räknas lijka och för ett, men fiärdingztorp och andre ringare, tu emot ett. RARP 7: 209 (1652). —
(1) -TORPARE. (i fråga om ä. förh.) kam. = -BONDE b. PrivRA 1617, s. B 2 b. Thulin Mant. 1: 36 (1890). —
(1 a) -VÄG104, pl. = ((†) -ar Lælius Bünting Res. 2: 62 (1588), VDAkt. 1717, nr 213; -er VDAkt. 1712, nr 46, Quennerstedt IndSold. 38 (1887)). [ssgn utgör eg. bl. en sammanskrivning av förb. fjärdings väg (se FJÄRDING 1 a)] fjärdedel(en) av en gammal svensk mil. En dryg (knapp) fjärdingsväg. En halv fjärdingsväg. Tre, fem (osv.) fjärdingsväg. När the komme enn fiärdingzväg ifrå stadenn. GR 28: 230 (1558). De hade två fjärdingsväg fram till Berga. Lagerlöf Berl. 1: 81 (1891).
Spalt F 702 band 8, 1924