Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GREK gre4k (Anm. Rimmet Gräker: leker hos Brunckman RikSällh. 35 (1761) klandras i SvMerc. 1762, s. 424), sbst.1, m.; best. -en; pl. -er (Joh. 12: 20 (NT 1526) osv.) ((†) -ar Apg. 17: 4 (NT 1526), Swedberg Gr. 14 (1722)); förr äv. GREKER, m.; best. -n.
Ordformer
(grech 1556 (: grechers, gen. pl.). greck 1711. gre(e)k 1526 osv. greeck 1700. gräk 1651 (: Gräker, pl.)—1765 (: gräkerne, pl. best.). græk 1662 (: Græker, pl.)—1804 (: Graeker, pl.). greker, sg. 1852. græker, sg. 1682)
Etymologi
[fsv. greker (pl. grekar), grekare; jfr d. græker, isl. grikkr, girkr, mnt. greke, nt. greek, t. grieche, eng. greek, fr. grec, grecque, ävensom GIRK; ytterst av lat. græcus, av gr. γραικός; sannol. urspr. benämning på en i det gr. landskapet Epirus bosatt folkstam, men av romarna användt om hela gr. nationen (gr. Ἕλληνες)]
1) grekisk man; ss. predikativ ngn gg äv. om grekisk kvinna; i pl. om individer av grekiska folket utan hänsyn till kön; jfr HELLEN. Joh. 12: 20 (NT 1526). Upräknades hwilke som stryka kringh landen, såsom .. Gräker, Skepsbruthne, fångne. RARP 4: 576 (1651). Herodotos berättar, att grekerne erhållit sina bokstäfver från foinikerne. IllSvH 1: 216 (1876). — jfr FORN-, NY-GREK m. fl.
2) i överförd l. bildl. anv.
a) [efter 1Kor. 1: 23 (Bib. 1541: wij predike then korszfesta Christum, Iudomen een förargelse, och Grekomen en galenskap)] (mindre br.) i uttr. ngt är judomen en förargelse och grekomen en galenskap, ngt synes orimligt för l. ogillas av både den ene o. den andre. Mitt yttrande (i skattefrågan) var Judomen en förargelse och Grekomen en galenskap. Calonius Bref 337 (1798). AIArwidsson (1847) hos CFDahlgren 1: XXV. jfr PedT 1898, s. 406.
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (föga br.) falsk l. bakslug person; skojare; förr äv. ss. skymfligt tillmäle. Thedh lögstu (dvs. ljög du) nw tijn gamble Greek. Messenius Disa 15 (1611). Säljarne voro greker, och detta i ordets dubbla betydelse. TT 1894, K. s. 11.
c) (numera mindre br.) person som är skicklig l. hemma i grekiska språket (o. litteraturen). Stats-Rådet Suhm är en stark Grek. SvMerc. 1: 293 (1755). Sturzen-Becker 1: 20 (1861).
d) (ngt vard.) elev som i skolan går den grekiska linjen, som deltager i skolans undervisning i grekiska. Tegnér (WB) 8: 512 (1837). En ”grek”, som är framstående i tyska. PedT 1905, s. 103.
e) (numera föga br.) anhängare av den grekisk-katolska (grekisk-ortodoxa) kyrkan. Schroderus Os. 2: 654 (1635). Ryska greker blifva .. (Finlands) embetsmän. JVSnellman (1848) i FoU 20: 199.
Ssgr (i allm. till 1): (2 d) GREK-LINJE. (mindre br.) i lärovärk: grekisk (se d. o. f) linje. PedT 1903, s. 132. —
-UNGE, m. (†) stympare i grekiska; jfr GREKLING. Serenius Aa 1 b (1734). Dens. Aa 1 a (1757). —
-VÄN, m.||ig. vän av den grekiska nationen l. den grekiska kulturen, filhellen, hellenofil. Bergman VSmSkr. 204 (1845). Rydberg KultFörel. 4: 307 (1887).
Avledn.: GREKINNA, f. grekisk kvinna. Björkegren (1784; under grec). PedT 1899, s. 60. —
GREKLING, m.||(ig.). [jfr eng. greekling; till lat. græculus, obetydlig, föraktlig grek, dimin. till græcus] (†) obetydlig, föraktlig eftersägare av grekerna; äv. = GREK-UNGE. Men icke dessmindre skräfva (dvs. ”skräna”) mig några Græklingar emot. Lundberg Paulson Erasmus 201 (1728). Serenius (1741).

 

Spalt G 877 band 10, 1929

Webbansvarig