Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSULIN in1sɯli4n l. -ul-, n.; best. -et.
Etymologi
[av eng. insuline, bildat år 1922 av upptäckarna, de amerikanska fysiologerna F. G. Banting o. J. J. R. Macleod, medelst det i kemiska ämnesnamn o. d. vanliga suffixet -ine, till lat. insula, ö, som ingår i uttr. insulæ Langerhansi, ”Langerhans’ öar”, benämning på vissa celler i bukspottkörteln som avsöndra det ifrågavarande hormonet o. av vilka preparatet i fråga beredes]
med. o. farm. benämning dels på ett hormon som avsöndras av de s. k. Langerhans’ cellöar i bukspottkörteln, dels på ett av vävnadssaft från bukspottkörteln av djur (svin, nötkreatur m. fl.) beredt preparat som användes ss. medel mot sockersjuka. Hygiea 1923, s. 606. De så kallade langerhanska cellerna, av vilka insulinet tillverkas. Petrén EpidSj. 96 (1926). Sockersjuka (uppstår) vid bristande produktion av insulin i bukspottkörtelns cellöar. Söderström LäkKvacksalv. 33 (1926).
Ssgr: INSULIN-BEHANDLING. med. Hygiea 1923, s. 609. —
-FÖRGIFTNING. med. förgiftning som uppstår gm insprutning av för stark dos insulin. 2NF 36: 644 (1924). —
-INSPRUTNING~020. —
-LÖSNING. med. o. farm. jfr -PREPARAT. Hygiea 1923, s. 693. —
-PREPARAT. med. o. farm. Hygiea 1923, s. 607.

 

Spalt I 916 band 13, 1933

Webbansvarig