Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYCKELHÅL nyk3el~hå2l, förr äv. NYCKLE-HÅL, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(nyckel- (nykk-) 1738 osv. ny(c)kle- 1599—1790. nöckle- 1583. — Se för övr. HÅL, sbst.)
Etymologi
1) till NYCKEL 1.
a) hål varigenom nyckel införes i lås (ofta gående tvärs igenom dörren, så att nyckeln kan införas från både den ena o. den andra sidan); ofta i uttr. som beteckna att nyckelhålet i en dörr användes att se igenom l. lyssna vid o. d. samt i bildl. uttr. som utgå från denna anv. Titta l. kika genom nyckelhålet. TullbSthm 26/8 1583. (Han) slår dörren i låås henger sin hatt för nÿcklehoolet och tar nÿckelen inn. VDAkt. 1699, nr 151. Under den timme, som de två herrarna höllo sig instängda, lyssnade Mia då och då .. vid nyckelhålet. Hellström Malmros 302 (1931). Folkets Dagblad har lagt örat vid nyckelhålet till socialdemokraternas hemliga överläggningar. SvD(A) 1934, nr 255, s. 5. jfr (†, i pl.): Han (stack) wärian igenom nyklehålen på portten. UppsDP 5/12 1599. särsk. (numera knappast br.) vävn. bildl.: nyckelhålsliknande öppning i harneskbräde. Ekenmark Lb. 17 (1847).
b) (i sht i fackspr.) hål i nyckelpipa. Weste (1807). Östergren (1933).
2) (i sht i fackspr.) till NYCKEL 3; särsk.: hål på ur, speldosa o. d. varigenom nyckeln införes vid uppdragning. VexiöBl. 1814, nr 39, s. 4 (på ur).
Ssgr (till 1 a; i sht i fackspr.): NYCKELHÅLS-BESLAG. (numera bl. tillf.) nyckelbeslag. Bergman GotlVisby 7 (1858). —
-BÖSSNING. skoning av metall runt kanten av ett nyckelhål; jfr -beslag. HantvB I. 2: 300 (1934). —
-DÄCKEL. [efter t. schlüssellochdeckel] (†) = -klaff. Almroth Karmarsch 628 (1839). —
-KLAFF. klaff som täcker ett nyckelhål. Östergren (1933). —
(1 a slutet) -LAPP, r. l. m. (numera knappast br.) vävn. harneskbräde. Ekenmark Dräll. 9 (1828). Därs. 82. —
-LÅS. Nyckelhålslås äro små lås, avsedda att anbringas i och framför nyckelhålet i ett vanligt lås. 3NF 13: 469 (1930). —
-SKYLT. metallplatta som omger nyckelhål, nyckelskylt. AntT IX. 6: 49 (1905).

 

Spalt N 860 band 18, 1947

Webbansvarig