Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VILDVAROR vil3d~va2ror, äv. VILTVAROR vil3t~va2ror, förr äv. VILLVAROR, sbst. pl.; best. -na.
Ordformer
(vild- (w-) 1554 osv. vilt- (w-, -dt-) 1550 osv. wil- (-iill-) 1527–1682. will- 1543–c. 1655. wille- 1617; se för övr. VARA, sbst.1)
Etymologi
[jfr nor. villvare; efter mlt. wiltware, ssg av wilt (se VILT) o. ware (se VARA, sbst.1); formen vild- beror på anslutning till VILD, adj.1]
(numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) (beredda) hudar l. skinn l. pälsverk från vildlevande djur; jfr VILDVERK. OPetri Tb. 170 (1527). En heell hoop looskijn, mårdskijn, räffskin och andre sköne villvarer. G1R 22: 104 (1551; normaliserat). Ofte warder klaghet, at the Bönder som någhre Willwahrer bekomme, och til Öfwerhetennes bäste oplate wele, blifwe icke så til fyllest betalte therföre, som skäl kan ware. Patent 20/3 1593. (Prästerna har) Tienden af allahanda Skogz och Siö foglar, Der til medh Tienden af alla wildwahror. KOF 1: 529 (c. 1618). 1534 tillsatte konungen en egen köpman att inom Hälsingland till konungens behof upphandla vildtvaror (lo-, mård- och älghudar etc.). Ekman NorrlJakt 291 (1910).

 

Spalt V 1063 band 37, 2017

Webbansvarig